Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
såg som förtrollad. Men nu i mannaåren är hans känsla en
annan, han känner i naturen
-
–
» det menneskeliges stille Mollmusik
ej skurrende, ej barsk, stærk nok endda
til Sind og Sans at lutre og at ave.
Og jeg har noget følt, mig ganske nær,
der med den Glæde mig betog, som følger
med ædle Tanker, en Bevægelse,
et Pust, en Aand, der driver Alt, som tænker,
Alt, hvad der tænkes, og som strømmende kredser
igennem alle Ting. »
Övers. av G. Brandes, Sml. Værker, Bd V.
Här
har Wordsworth milt och bestämt
säger Brandes
betecknat det område som är hans. Man förstår att naturen
predikar för denne man och han mottager i andakt en mild och
allvarsfylld lära. Naturintrycket omsätter sig i ett moraliskt
intryck.
–
Motsvarande är Wordsworths syn på människorna. De
människor han träffar kan han betrakta och glädja sig åt på samma
sätt, som han gör med naturföreteelserna. Den friska flickan från
högländerna, utan tillkrånglad blyghet och utan konster, enkel och
rättfram i sitt tal, verkar på honom som fjäll-luft och fjällblomster.
Särskilt fäster han sig vid bonden, och hans människoskildringar
äro bondehistorier på vers. Bonden står för honom i natur och
liv på sin fasta plats, ty han har sin jord, sitt hem, sin släkt och
ett utstakat fält för sitt arbete och sina förhoppningar. Han blir
för Wordsworth den typiska människan, och här kan diktaren nå
fram till livets enklaste förhållanden. Där tillgår allt så enkelt och
stilla, dessa historier om älskande och om föräldrar och barn, om
hus och hem få där sitt eget stilla patos. Och de äro bundna
vid naturen, de ha ingen ro förrän en bit jord blivit deras.
Skilsmässan från hemmet berövar dem deras hållpunkter. Vid läsningen
» Michael» (1800) blir man rörd över de fattiga föräldrarnas
många överläggningar och hemliga ångest innan de skicka sonen
ifrån sig. Och gripande är det, när fadern till slut för honom
upp till tomten, där den nya fårfållan skall ligga, och högtidligt
låter honom lägga grundstenen. Då sonen sedan kommer på
villovägar, förstår man deras smärta fastän den blott skildras genom
att den gamle Michael ständigt vandrar upp till fårfållan, men
färdig blir den aldrig. Detta är det mänskligas stilla mollmusik».
av
Har en människa förlorat sin hjärtefred låter Wordsworth henne
I
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
