Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
damerna, som blevo tjusade. Den skeptiske franske
romanförfattaren Beyle, som fann att Byron ena dagen kunde bära sig åt som
en galning och andra dagen som en sprätt och en adelssnobb,
greps av ögonblicklig hänförelse, då han såg Byrons uttryck medan
han lyssnade på en opera i Scala-teatern i Milano. »Ännu i dag
ser jag för mig det vackra huvudet, då jag tänker på det uttryck
en målare borde ge geniet.» Den poetiska framgången var lika
stor varje gång en av hans poetiska berättelser kom ut: »The Bride
of Abydos» (1813), »The Corsair» (1814), Lara (1814), »The Siege
of Corinth (1816), »Parisina» (1816). Här var det österlandet man
fick se, den glödande lidelsens och de vilda grymheternas land,
och hjälten var alltjämt Byron själv i ny förklädnad, som Korsar,
som Renegat, som Giaour (icke-muhammedansk legoknekt i turkisk
tjänst), alltid den dystra stoltheten, »en rövares rykte: en dygd och
tusen synder». Handlingen rör sig ständigt om kvinnorov, blod
och brand och flykt undan bojor, seger eller död - och diktarens
hållning var deklamatorisk och verkningsfull till det yttersta.
Plötsligt vände bladet sig. Byron hade begått den dumheten
att gifta sig med en ung, rik arvtagerska, och äktenskapet blev
från början olyckligt. Hon var ett dygdemönster, och han
fortsatte att leva på sitt gamla vis. Efter ett års samliv reste hon.
medtagande sin lilla dotter plötsligt hem till sina föräldrar, och
omedelbart därefter lät svärfadern Byron veta, att han ansåg
äktenskapet upplöst. Den gränslösa beundran för lejonet på modet
avnu av ett lika gränslöst förkåttrande. I överhuset skydde
lorderna honom, och på gatan gick han ej säker för pöbelns hån.
I raseri lämnade Byron England. Hade han förut spelat den
hemlöse riddarens roll, var hans landsflykt nu en bitter verklighet.
Men trotsig stod han inför dem alla. Fick han bannor för fläcken
på sin dräkt, ville han visa att han var man till att riva dräkten i
trasor. Hade man kallat honom omoralisk, ville han nu visa att
han satte sig över all moral. Han drog till Schweiz, där han
träffade Shelley, som inte bara var hans broder i diktkonsten, utan
också i revolutionärt trots. Shelley hade bortfört Mary Godwin
och hennes syster Jane Clairmont, som blev Byrons älskarinna.
Sedan drog han till Venedig och kastade sig in i det vilda,
tygellösa liv under söderns sol, som här bedrevs på kanaler och i
palats. Han höll på att gå under genom detta levnadssätt. Då
blev han föreställd för den unga grevinnan Guiccioli. Vid första
anblicken älskade de varandra, och hennes kärlek räddade honom
ut ur virveln. Han återfick tron på mänskliga känslor genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
