- Project Runeberg -  Europas litteraturhistoria från medeltiden till våra dagar / Senare delen /
73

(1910) [MARC] Author: Otto Sylwan, Just Bing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

73
möta en kärlek, som satte sig över alla hinder och blott ville
förädla den som var dess föremål. Han drömde åter om dåd och
om att bli anförare i kampen mot tyrannerna. Det jäste i Italien.
Carbonaristernas hemliga sammansvärjningar mot det österrikiska
förtrycket voro utbredda över hela Italien. Det utgick förbud mot
att samla vapen, och spioner funnos överallt Byron gjorde sitt
hus till upplagsort för de sammansvurnas vapen. Men småningom
blev han i alla fall trött på hela sammansvärjningsrörelsen, vars
ledning var planlös, och
vars utsikter voro
hopplösa.

Hans poesi växte sig
starkare under denna tid.
Han fortsatte »Childe
Harold» men kastade
riddarmanteln och framträdde
som jag». Han hade sett
Alperna, och naturintrycken
grepo honom starkare än
någonsin. Shelley var en
naturdyrkare, och hans
naturdyrkan har påverkat
Byron. I skildringen av
åskvädret på Génève-sjön
har han inlagt hela sin
våldsamma naturs poetiska
makt, och Childe
Harolddikten slutar i en hymn till
havet, det fria, vilda havet,
som är okuvat av människornas härsklystnad och som kastar
omkring deras stoltaste krigsflotta som vore det leksaker, det
eviga havet som rullar sina bōljor lika fritt nu som i
begynnelsen, allmaktens väldiga avbild, i storm som i stiltje, stolt och
Byrons hus i Ravenna.
ensamt.
Och i de filosofiska dramerna » Manfred» (1817) och » Cain»
(1821) skildrade han i storslagna bilder människoandens stolthet
och frihet och världens uselhet. Här på borgen i alpdalen skall
Manfred dō efter sitt vilda liv. Lugn inväntar han dödstimmen.
Han vill icke lyssna till abbotens religiösa predikan om omvändelse
och hopp eller till djävulens hotelser. Han låter icke locka sig av
dem, han är icke deras byte, människoanden är själv sin synds

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 19:30:05 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eurolihi/2/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free