Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
upphov och slut, sin egen domare och ger sig själv sin lott allt
efter som människan har levat. » Det är inte så svårt att dö,»
ropar den stolte Manfred och sjunker ned.
Cain står grubblande, med sinnet i uppror. Han vill icke prisa
den Gud, som har skapat den värld där alla skapade varelser
förtära och förtrycka varandra, och där alla lida. Han vill icke med
något blodoffer öka all denna smärta. Och Lucifer, upprorsanden,
visar honom världens framtid med ständigt växande tyranni och
lidande. Medan Abel på sitt altare bringar blodoffret med en from
bōn, reser Cain ett altare med jordens frukt som offer, och hans
bön är fylld med »om». Då sedan Herrans blixt tänder eld på
Abels altare och hans virvelvind störtar omkull Cains, tändes
upproret i Cains själ. Bönen har dött hos honom; han vill inte längre
Im
Jam
resa några altare
utan störta
omkull dem. Och då
Abel vill värna
sitt, griper Cain
en brand från
altaret, och han
blir den förste
Facsimile av Byrons handstil.
mördaren, den förste landsflyktingen, och ängeln sätter Kainsmärket
på hans panna. Byron som Manfred, Byron som Kain - på
detta sätt löste Korsaren med den enda dygden och de tusen
synderna världslivets första och sista gåta i stolt förakt och
verkningsfullt patos
Men också dessa patetiska tonfall skulle hans diktning lägga
bort. De blevo för tunga för söderns glada uppsluppenhet. Och
han slog sig riktigt lös i » Beppo» (1817). Han tog den gamla
italienska stanzen (»ottave-rime») och begagnade den i en
konversationston som alltid kretsade omkring ämnet Paludan-Müller
har upptagit den efter honom i »Danserinden» och i Adam
Homo». Byron talar vitt och brett och förklarar livet i södern
för de äkta öborna, på samma vis som han skulle talat i
en klubb i Piccadilly eller under en middag vid Bloomsbury
Square. Han berättar ungefär på följande vis: det är allmänt känt
att några veckor före fastan finns i katolska länder en tid fylld av
uppsluppen glädje de kalla den tiden Carneval - det betyder
alla nöjen liksom vi ta
» farväl kött!» — och då taga de farväl av
ett glas med våra vänner när båten går. Sedan får man ju i 40
dagar leva av dåligt tillagad fisk, de begagna inte skarpsås till den
―――――――――
-
Payon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
