Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
är det i södern, men hemma i England, där bor förstås dygden,
där råder ju ett kallt klimat. Och vad blir det sedan av denna
kärlek? Jo, ett vackert och känsligt brev; Juan läser det med djup
rörelse ombord på skeppet, men ack, sjögången tar till, mitt i
läsningen blir han sjösjuk. Detta blir kärlekens död. Ännu en gång
få vi se brevet. Då har skeppet gått under i stormen och endast
barkassen återstår med 30 man. De ha ätit upp provianten,
hungern gör dem vilda, det kommer hemska glimtar i ögonen.
――――――――
Så viskade en i sin grannes öra
och denne viskade det till en ann,
ett mummel, olycksbådande att höra,
ett sor, som rossligt gick från man till man.
I det förslag man hörde grannen göra
en var sin tysta tanke återfann:
att draga lott om kött och blod, och döda
den som blev utsedd till de andras föda.
Dock skiftades för dagen, som sig borde,
ett par kaschetter och vad skor som fanns,
men när de girigt efter mera sporde,
så fanns ej något offerlamm till hands;
på sistone de några remsor gjorde
av det, som utgör en relik till lands
i brist på papper, som de lämpligt tyckte,
de Julias brev med våld från Juan ryckte.
Så gjordes lotter, blandades och räcktes
i stum förfäran. Var och en blev tam,
när det till dragning kom, och hungern släcktes,
fastän den skriat som Promethei gam.
Det var dock ej av en förslaget väcktes,
naturen drev med tänder och med ram
var enda man att sätta in i potten
och Juans stackars guvernör fick lotten.
Sålunda berättar Byron om det fasansfulla, lugnt, fullständigt
noggrant - han hade ögonvittnens beskrivningar att gå efter både
vid skildringen av skeppsbrottet och av stormen på Ismaïl – han
själv förblir oberörd, men han får oss att rysa, och mitt i allt detta
förfärliga kan han komma med ett cyniskt skämt. Resultatet av
det hela, av kärleks- såväl som av skräckscenerna blir det evigt
levande, evigt eleganta världsföraktet. Naturen är överallt lika ädel
och lika ful, och där det gäller tar den herraväldet; därför bli
moraliska begrepp egentligen blott en hövlighetsform och det
borgerliga samhället överallt ett snörliv på människorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
