Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
han befann sig alltid i vild opposition, alltid glödande entusiastisk,
alltid självuppoffrande utan hänsyn för att hjälpa andra han
ådrog sig en gång en ögonsjukdou genom att vårda fattiga sjuka
på sjukhusen. Äktenskapet blev olyckligt, Harriet blev trött på
hans ständiga entusiasm, hon var själv en kylig, världslig natur.
Och Shelley greps av en djup lidelse för den unga Mary Godwin,
dotter till den radikale författaren William Godwin och den
radikala författarinnan Mary Wollstonecraft. Hans inre strid mellan
känslorna för henne och för Harriet gav sig det våldsammaste
uttryck i hans utseende och i hans väsen, i tal och rörelser. Det
var »som ett litet kungarike, som led av upprorstider». Hans
ögon blevo blodsprängda, hans hår och dräkt var i oordning, han
bar på sig en flaska opium, som han sade sig aldrig vilja skiljas
ifrån.
Men hans motstånd mot den nya lidelsen var kortvarigt; medan
ännu Harriet bar hans barn under sitt hjärta, reste han med Mary
och hennes syster till Paris och vidare till Schweiz.
Skilsmässoprocessen kom till stånd, Harriet vände tillbaka till sina föräldrar
och dränkte sig några år därefter. Domstolen berövade Shelley
rätten att behålla sina barn, både på grund av hans nedriga
handlingssätt gent emot sin hustru och de hänsynslösa åsikter hans
skrifter förkunnade. Förbittringen häröver angrep Shelleys hälsa; på
grund av en begynnande bröstsjukdom beslöt han resa till Italien
och levde där sina sista år. Han avskydde i Italien »det
sällskapsliv, som Byron var medelpunkten i», han bar sig klumpigt och
nervöst åt, kunde snubbla på ett parkettgolv, under det han gick
säkert på den brantaste stig och gled som en ål genom en
folkskockning. Där han trivdes, kom och gick han utan att hälsa,
helt ljudlöst som en ande». Han syntes oberoende av livets behov,
han en engelsman! - kunde leva av bara grönsaker, och det
hände, att han frågade i det han fäste sina blanka ögon på sin hustru:
» Mary, har jag ätit middag?» I Italien flackade han omkring,
bröstsjukdomen hävdes, men hans nervösa konstitution led ständigt
av kramp och andra smärtsamma anfall. På en segeltur i
Spezziabukten drunknade han. Byron brände hans lik under stor
högtidlighet, en vän ryckte hans hjärta från bålet och begrov det.
Hans hustru satte som gravskrift över honom de två latinska orden:
Cor cordium (hjärtanas hjärta).
-
–
En sådan diktares musa kräver honom helt, alla hans tankar,
alla hans känslor, hela hans förmåga. Han har själv skildrat detta.
Poesien är för honom det levande i allting, livets blomma, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
