Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
» Med Rette
du kunde kalde skyldig Gud i Himlen,
fordi han tillod slig en Daad som den,
jeg maatte taale; som han saa og gjorde
unævnlig, og hvilken han berøved
al Tilflugt, Hævn og Følge uden dette,
som du har kaldt min Faders Død! som er,
og mulig ikke er, hvad Folk vil kalde
en Brøde, som jeg har begaaet, eller
ej har begaaet, sig kun, hvad I vil.
Jeg vil ej nægte mer! hvis I det ønsker
saaledes, lad det være da saaledes,
og saa er alt forbi. Gør, hvad I vil:
thi andre Smerter skulle ej fremtvinge
et Ord endnu.»
Övers. av Joh annes Magnussen Kphmn. 1878.
Men detta verk med sin skarpa dramatiska hållning är
enastående hos Shelley, eljest kunde inte jakobinen uppsluka lyrikern.
I sin stora guldåldersmyt: »Prometheus Unbound» (1820) dār
han ville sätta allt han hade kärt på gudomens tron, där är nog
formen dramats, men med undantag av ett enda dramatiskt
verkningsfullt moment flyter allting ut till en svävande,
alltomfamnande kördiktning, där symboliska gestalter andas ut sitt väsen i
sköna sånger. Och det är långtifrån en dramatisk, utan en själfull
poesi, då den nya världens födelsestund börjar med att Asia, den
personifierade kärleken, plötsligt står i strålande ljus och skönhet,
bländande och betagande och tänder luften och allt omkring sig i
kärlekseld. Den är uttryckt i den härliga körsången :
Livets Liv! den Luft, som dvæler
mellem dine Læbers Ramme,
Kærlighedens Glød besjæler,
saa den bliver hed som Flamme,
dine dybe Blik og Smil
gør den kolde Luft til Ild.
Lysets Barn! din Skabning brænder
bag det Slør, hvori den klædes,
som en Sol, der Straaler sender
gennem Skyen, før den spredes
Lueglansen guddomsfager
hviler om dig, hvor du drager.
Ingen ser dig men din Stemme
hvisker blødt, og ømt den dirrer
Skærets lyse Straaler gemme
dig for Øjet, naar det stirrer,
alle føle, hvor du svæver
selv jeg føler det og bæver.
――――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
