Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
som drivende av Dug han havde fundet,
skjalv i hans Haand, som Hjerteslagets Il
fik til at ryste. Alle var forsvundet.
Da kom han sidst, som glemt, med Vemods Smil
en Raa, dens Hjord forlod, truffet af Jægerens Pil. »
Övers. av G. Brandes. Saml. Værker B. V.
Shelley har sett Keats genius i den rätta skruden. Han
svingar en poesiens Backusstav, hans diktning har en stämningens
och skildringens saft, som ingen av de andras, ej ens Shelleys
egen. Och denne diktare, så egendomligt rik i sin fantasi, så
utpräglat säker i sitt val av uttryck, han kom från de torftigaste
förhållanden, blev nedgjord, dog oberömd, för att sedermera åter
uppstå i allt större och större glans, ju längre århundradet efter
honom skred fram.
Han var son till en droskkusk i London och kom
i apotekarlära. Då hans första större arbete
Endymion» (1818) blev nedgjort av kritiken, försummade
man ej att råda honom att gå tillbaka till sina piller
och plåster.
John Keats
1795-1821
First Poems 1817,
Endymion 1818,
Hyperion 1820.
Han fick fatt i Spensers Fairy Queen (Fedrottningen), läste
den med glänsande ynglingaögon och så var han poet. Det
var »kvisten fra Hesperiens have» som blev inympad på trädet,
dess
hemeliga kræfter» skulle vakna.
Helt säkert sköt hans poesi till en början tjuguårsålderns
vildskott. Hans första färdiga stora arbete »Endymion» blev för långt
och för ordrikt, men han var konstnär i det innersta av sin själ.
Han blev skönhetens tillbedjare i alla dess former. »Skulle jag
dō, sade han en av sina sista dagar, »så har jag icke efterlämnat
något odödligt verk, intet som kan göra mina vänner stolta över
mitt minne, men jag har älskat skönhetens idé i allting.
Skönheten blev hans religion. Att se tingen i deras skönhet, det var att
se dem i deras sanning. Vad fantasien fattar som skönhet, måste
vara sanning,» skrev han och satte som slutvers på sitt härliga
ode Över en grekisk urna: »skönhet är sann och sanning skön: det
är allt I veten på jorden och allt Eder göres behov att veta.»
Och hans första större arbete förkunnade redan på första
raden hans tro på skönheten: »A thing of beauty is a joy for ever.»
Man förstår att han först och sist, helt och hållet är konstnär:
» Poesi av högsta art det är allt jag bryr mig om, allt jag
lever för. Och uttrycket är denna poesis helgedom på vackra
uttryck » kunde han se »som en älskare». Detta blev drivkraften i
»
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
