Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Engelsk romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
dunkla vapenmärken står en vapensköld, som blossar röd av
drottningars och kungars blod. Och hur fängslande blir ej den
mångfaldiga färgskiftningen, när månen lyser in på henne själv,
medan hon knäböjer och beder framför sängen. Ett varmt
djuprött skimmer kastas över hennes vackra bröst, de knäppta
händerna bli rosenröda, hennes silverkors blir ametistfärgat och
omkring hennes hår skiner en gloria som kring ett helgon. Och det
är ej blott en vision, som kan trolla fram en värld för Keats. Läs
en strof sådan som denna ur hans »Ode to a Nightingale».
» O, havde jeg en Druedrik, der længe
var kölnet i en Hules Kældergange,
hvis smag var Blomsterduft og grönne Enge
og solbrændt Fryd og provençalske Sange!
O, havde jeg et Bæger, fra hvis Bund
Sydens den ægte Hippokrene flöd,
med Perlebobler vinkende ved Randen,
og purpurplettet Mund,
saa drikkende jeg glemte Liv og Död
og svandt i Skovens Skyggenat selvanden!»
Övers. av Georg Brandes. Saml. Værker. B. V.
Hela söderns jubel klingar med i berusningen av denna dryck,
man förstår, att den som har skrivit en sådan strof kunde ta
Cayennepeppar i munnen för att därefter bättre kunna njuta vinets
svala smak.
En sådan sinnesberusad fantasi söker sig mot södern. Det är
i Boccaccios noveller och i den grekiska forntidens sägner som
Keats söker sina ämnen. Han är mästare i den skälmska,
ungdomliga tonen som råder i The eve of St. Agnes» och mäktar
dana titanernas kämpatunga gestalter i » Hyperion». Vilken kraft över
skildringen av de väldigas dova, vilda kval i hålan där de ligga slagna!
»
» Det var en Hule, hvor ej Lyset haanlig
i deres Taarer glitre kunde; sit Stön
de fölte, hörte ej, for evig Dur
af Tordenfosse og af hæse Strömme,
som dundred ned sin Masse, uvist hvor.
Nut stak der frem mod Nut, og Klipper syntes
stadig, som rejste de sig just af Sövne
og slog de svære Horn, Pande mod Pande
og slig i Tusend Jette-Indfald laged
et Tag, som höved sligt et Kvalers Bo.
Til Troner have de den haarde Flint,
til Leje Stenen ru og Skiferhauger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
