Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Manzoni och Leopardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
sopade och nya grundade, Italiens konstskatter släpade till Paris,
och på de ryska slagfälten blödde Italiens söner för en sak, som
var främmande för deras hjärtan. Och efter honom kom den
obevekliga reaktionen med sitt förhatade främlingsherravälde. Intet
under att tidens politiska förvecklingar lågo som en tvingande
makt över litteraturen och att dess problem genomsyrade varje
författares skrifter!
»
Man kunde ju också ta det hela mera lätt. VINCENZO MONTI
utslungade i sin dikt › Bassevilliana» sin förbannelse över revolutionen.
Hans dikt rör sig på Dantes trerimmade strof och i Dantes
siarsyner, man märker, att han har lärt sig av den store hataren att
ge hatet makt och höghet. Detta ägde ännu rum under Italiens
gamla styressätt. Men då revolutionens härar hade segrat, prisade
han den som en befrielse. Och därefter prisade han Napoleon. Och
till sist prisade han kejsaren av Österrike. Han kunde på det hela
taget ej rå för, att han blev klokare för var dag som gick, och han
blev ständigt så klok som han behövde vara, och i sitt hjärtas
enfald och uppriktighet motsade han ständigt sig själv.
Men det var icke allom givet att så bra kunna följa med
sin tid.
UGO FOSCOLO (1779-1827) vågade uppmana Napoleon, som gjort
sig till förste konsul den beryktade 18:de brumaire, att ge folken
» frihet, icke tyranni». Då han senare blev professor i » vältalighet»
i Pavia, höll han en briljant installationsföreläsning om litteraturens
ursprung och uppgift och tog genast så frimodigt till orda om
tidens tillstånd att han blev avlägsnad innan årets slut. Med den
Österrikiska regeringen kom han så litet överens, att han år 1816
bosatte sig i England, där han efter att ha skaffat sig stora
inkomster och ännu större utgifter dog i Turnham-Green utanför London.
Foscolos berömdaste verk är en efterbildning av Goethes Werther:
»Jacopo Ortis, sista brev» 1802, (»Ultime lettere di Jacopo Ortis»).
Den är märkvärdig genom det som skiljer den från Werther. Goethe
skildrade en hopplös kärleks historia, den omfamning och den
kyss, vari Werthers och Lottes kärlek en enda gång möttes, växlas
halvt i yrsel, scenen äger rum, inte i Lottes salong, utan uppe
i Ossians skotska dimvärld mitt bland alla dess minnen av kamp.
och död. Hos Foscolo äro Jacopos och Teresas kyss
månskensaftonen under pinjen på de enganeiska kullarna en frisk ung
kärleks mõte, där alla hänsyn kastas över bord. Och hela Italiens
politiska strid måste lägga sig emellan för att skilja dem åt. Teresas
fader måste förmana Jacopo att bringa sitt offer, ty en förföljd man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
