Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantiken i den slaviska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
är hans galla i verksamhet, då passar honom just detta om
komplotten. Och han pratar vidare, säger kvickheter, som tsaren
skulle ha dekorerat honom för, om han hört dem. Tänk, den Rollison
- han har fått 300 käpprapp vid förhöret - 300 käpprapp och
han lever!
lever! Ah, quel dos jacobin! (Vilken jakobinerrygg!)
Rollisons mor kommer med sina klagomål, och Novosilcov pratar
sig vänligt fri från henne, lovar att undersöka allt. Och då hon
gått, finner han på råd: sonen är bröstsjuk, låt honom andas frisk
luft vid fönstret i andra våningen; han är ju vansinnig så han kan
ju ha störtat sig ut genom det. Nu kan han lugnt gå på balen och
göra sig till för damerna, som beundra honom högljutt och göra narr
av honom bakom solfjädrarna.
Upp ur all denna fasa, detta hån, denna smärta växer den
mäktigaste poesien i dikten, där fosterlandets lidanden sätta den religiösa
känslan i rörelse alltfrån dess djupaste grund. Liksom hos Foscolo
och Leopardi väcker fosterlandets nod tvivel om att världen styres av
en kärleksfull gudom. Men under det att hos Leopardi kristendomen
efter en kort kamp går över till en nästan stoisk pessimism, är hos den
djupt och innerligt kristne Mickiewicz varje tvivel ett stygn i själens
innersta, och hans starka kristna tro räddar också hans tro på att Polen
ej än är förlorat. I mäktig motsats och med hög poetisk lyftning har
han skildrat sin smärtas tvivel i den unge skalden Konrads och
sin smärtas tro i den gamle broder Petrus’ syner. Hänförd känner
Konrad sin mäktiga diktargåva: liksom Gud skapar, kan också
han skapa. Hans själ famnar världen. Och hans känsla har makt
över alla sinnen. Men först och främst blir han ett med sitt
fosterland. »Mitt land och mitt liv är ett enda jag. Jag heter Million.»
Han älskar det och lider med det som en son med sin far, som
en mor med det barn hon bär under sitt hjärta. Och under alla
dessa lidanden kräver han räkenskap av Gud, upphetsas mer och
mer av satan. Och svaret på alla hans rop är tystnad. Då ropar
han trotsigt att han kan icke tillintetgöra den värld Gud har skapat,
men han vill skaka den. Han slungar ut det rop som ljuder genom
hela skapelsen i alla tider. Du har för världen ej varit en far,
du är dess Då ropar djävulens stämma ordet: »Tsar..»
Och Konrad sjunker samman. Också broder Petrus talar med
Herren om fosterlandets nöd. Hans folk tömmer lidandets kalk.
Hela Europa släpar fram den lidande. »Frankern skall döma
honom!» Men frankern finner ingen skuld hos honom och tvår
sina händer. Då ropa kungarna: Korsfäst honom, korsfäst! -
Eljest är du icke kejsarens vän!» Och hans panna bär hånets
-»
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
