Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Romantiken i den slaviska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
författaren vet hur oförskräckt den far åstad, hur den skakar och
hur den plötsligt sitter fast i djupa hål. Här lära vi känna den
sentimentala människan, som bara går upp i tirader om ädel
vânskap och ej förstår en smul av affären men svarar, att han är beredd
att göra allt för sin vän, och som icke vet hur många av hans
bönder som äro döda, men förvaltaren kan ju sätta upp en lista, det
är blott ett ringa bevis på hans innerliga vänskap o. s. v. Där
skildras den solide, som äger en by, där varje hus är av präktigt
timmer, och på hans herrgård se möblerna ut, som om de aldrig
kunde rubbas. Och han förstår genast: »Ni vill köpa döda själar.»
Hos honom kunna de fås 100 rubel stycket. Tschitschikoff
bjuder 80 kopek. Men dessa själar äro ej som på andra ställen,
dessa äro solida själar, vagnmakaren Michejeff, som bara kan göra
rjädervagnar, ej sådana där Moskva varor, nej, endast solida o. s. v.
Icke under 80 rubel. Ja, men vagnmakaren är ju död. Högst
1 rubel och 20 kopek. Och till sist bli de eniga om 2 rubel och
50 kopek pr styck. - Vidare lära vi känna den energiska änkan
på sin lantgård, hon tycker inte hans begäran är orimlig. Döda
själar? Det kan väl ej vara någon synd? Hon blir lugnad, säljer
sina och frågar sedan om Tschitschikoff ej skall ha honung eller
fjäder eller hampa, ty det kan hon skaffa. Men sedan får hon
betänkligheter och måste in till staden och bikta sig för prästen.
Där skildras även den vanvettigt girige Pljuschkin, som samlar
krukskärvor och järnskrot, låter allting ute i byn förfalla och
allting hemma hos sig bli övertäckt med danım. Hans bönder dō
och rymma, och med tårar i ögonen tackar han den ädle man,
som befriar en åldring från skattebördorna för dem som dött och
rymt och blir sålunda narrad att skänka Tschitschikoff dem
allesamman. Tschitschikoff kommer hem med sitt byte, läser med
fröjd sin lista med alla dödas och rymdas namn, öknamn, olika
yrken och attester. Och allt blir til levande liv för honom: denne
skomakare fick litet mat och mycket prygel hos tysken som han
var i lära hos, köpte sig rättigheter och öppnade en butik, köpte
dåligt läder och tjänade glupskt på sin första affär, varefter
kunderna uteblevo. Varje hantverk, varje öknamn blir en livsbild för
hans fantasi. Och då han läser de rymdas namn, tänker han sig
en hel scen för var och en, den ene är på förhör hos polischefen
och den andre - ja, nu har han väl rymt till Volga och styr en
flodbåt. Med blomster och band i hattarna stå nu flodbåtsmännen
och ta avsked av flickor och hustrur, som stå där slanka och
ståtliga med pärlrader och brokiga band. De ta i ring och sjunga
–
-
――――――
――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
