Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
lille korpralen» och hans gråa rock och Napoleon var ju den
»hydra», som man hade besegrat. Men det hjälpte ej; reaktionens
och den heliga alliansens män kunde ej bli orörda av denna
munterhet och detta sunda förnuft; till och med Novosilcov gnolar
i Mickiewicz’ »Dödsfest på Bérangers sånger. Ännu mera njōto
alla hederliga borgare av dem. Bérangers livsvisdom och
sentimentalitet voro just av den art, som slog an på ›källarna». Han var
liberal på borgerligt
vis: Gud var en klok
man, som förstod, att
det ej var synd att
roa sig och som ej
var sträng mot
syndarna, prästerna
skulle utdela sina
välsignelser och ej
genera någon. Och
den trevligaste
kungen var kungen av
Yvetot», som lät sin
Jeanneton kröna sig
varje afton med
nattmössan. Om
borgarnas fåfänga och
kvinnohjärtats
ostadighet, om hur de
dumma äkta männen
blevo dragna
vid
näsan kunde han
sjunga så att det var
en fröjd. Når han
sjöng om sig och sin
Lisette var det den rena naturen, riktigt ljuvligt smeksamt och
alldeles utan de uppstyltade lidelser och känslor som de där
romantikerna kommo med. Och allting gick glatt med raska melodier,
muntra verser, och livlig framställning, man såg människorna för
sig och man slapp ifrån de där naturstämningarna, som andra
poeter ständigt gingo på med, men som sannerligen ej voro till
någon nytta! - Man kan vara säker på att det är en visa av
Béranger, som sjunges på den krog, som den tidens store
karikatyrtecknare Daumier tecknat av (sid. 153).
Jean-Pierre de Béranger.
Målning av Ary Scheffer, etsad av Reynolds.
1
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
