Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
stormens begynnelse, tillväxt, framfart, vinande och bortdōende som
ett musikaliskt konststycke. Dikten växer med en stavelse för varje
strof, tills stormens andehär slår ned. Det börjar helt sakta:
» Havn, Mure
och By,
en Stilhed
av Bly.
Gli’r Sjøen
i Døen,
――――
mod Støen,
Søvns Ly.
Hist paa Sletten
vaagner Sus,
Nattevindes
fjerne Brus.
Övers, av Just. Bing.
Det är som bjällran på en narr som börjar springa i galopp.
Nej, det är som klockan i ett kloster, som står under förbannelse.
Gudar! Det är djinnernas dödsröst! Låt oss gömma oss, lampan
slocknar av vinden. Hör, där komma de, det knakar i ekarna
den är nära, svärmen av vederstyggliga vampyrer och drakar,
takbjälken böjer sig som ett fuktigt strå! - Skrik som ur helvetet!
Röster, som tjuta, som klaga. De slå ned på oss. Murarna bågna,
huset stönar och vacklar, stormen tar det med sig som vore det
ett höstens blad. — Men tåget drager bort, försvinner, och versen
försvinner också stavelse för stavelse. Tillsammans med Orienten
kom också Spanien att spela en roll som det romantiska landet,
där hat och kärlek flammade, »Spanien är ännu orient», sade Hugo.
Där finns dock en gestalt, som mot slutet av samlingen tränger
undan alla andra: Han, alltid Han överallt! Napoleon! Lusten
att skriva kampens poesi, ärans poesi - har frammanat Napoleons
bild för honom.
-
_
Det lyser om minnet av honom. Nu är Hugo icke längre
rojalist. Nu hyllar han Bunaberdi (Bonaparte), frankernas sultan !
Jag är fri och arab, har icke en styver
men då jag ropar »Allah» min goda stridshäst flyger,
den har under sina ögonlock två glödande kol.
Hugo behöll den gamla alexandrinen i sin poesi, men han
förvandlade den. Från att ha varit en fin, stelbent gammal markis,
!
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
