Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Hans ungdoms storverk blev den franska teaterns befrielse, och
han blev strax erkänd som ledaren för de unga romantikernas
skara.
Det var en brokig samling. De klädde sig och tedde sig på
alla möjliga vis utom som vanliga borgare. Där fladdrade långa
lockar, där lyste röda västar (Théophile Gautiers var särskild
berömd), där fanns till och med två, som voro så orientaliska att
de på sultanvis buro långt skägg, under det alla deras manliga
samtida voro slätrakade. Men deras ledare bar varken skägg eller
röd väst, han begagnade en vanlig svart rock och fadermördare
som alla andra. Och dock var han ledaren, han hade den mäktiga
höga pannan och de bruna örnögonen. Och han hade längtan
och hövdingadriften att samla skaran kring sig och
agitatorslusten att begagna de stora orden, ägde fåfänga nog att tro sig
själv vara den förste och störste, modet att säga sin mening i
högtravande ordalag, även om han gjorde sig löjlig därmed. Men
säger Stendhal kvickt det blir mindre och mindre farligt i
Frankrike, och allra minst för de unga romantikerna. Här hade
de ju fuunit en ledare efter sitt hjärta.
Han utgav sin stridsskrift, det berömda företalet till »
Cromwell» (1827); dramat har mindre betydelse än företalet. Han
tumlade här oförfärat om med världslitteraturens historia. Han
förkastar forntidens drama som förebild, han hade lärt sig av
Chateaubriand, att vår tids livsåskådning och litteratur bygga på
kristendomen. Då kristendomen sade till människan: du är två väsen,
ett himmelskt och ett jordiskt, ett ideellt och ett köttsligt o. s. v.
» från den dagen har dramat varit skapat.» Dramat! Nu kröp det
fram. Slaget är riktat mot den gamla litteraturen, som så ängsligt
skilde mellan komedi och tragedi. Nej, säger Hugo, det löjliga
finns vid sidan av det upphöjda, det »groteska vid sidan av det
»sublima», de äro oskiljaktiga som ljus och skugga. Så är det i
naturen. »Och allt, som finns i naturen, finns också i konsten. »
Detta var det skarpaste skottet, nu föllo alla de försiktiga
grānsstolpar, som den gamla konstläran hade uppställt. Var funnos
gränserna för det poetiska språket? »Domaren kan säga: låt honom
dö — och låt oss gå hem för att äta. Vad blir av den
skådeplatsens enhet som den gamla tragedien hade försökt rädda genom
att anbringa alla scener i den beryktade »tragiska förhallen -
Karl I och Ludvig XVI kunna blott avrättas på de dystra platser,
där man kan se Whitehall och Tuilerierna, så att deras schavotter
bliva motstycken till deras palats. Detta fordrar sanningen, och den
――――
―――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
