Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
kommer till Paris, och blir sekreterare hos markis de la Mole.
Alltid förstår han att göra sig gällande gentemot den förnäma
sällskapskrets, vars åsikter han antager. Han hycklar en fasthet och
köld, som dölja hans trots och är en förklädnad för hans förakt.
Detta förstår husets unga dotter. Hon är led på sina kavaljerers
sockersöthet. Hon vet, att om hon äktar denne markis, vars
förfäder härstamma från korstågen, så får hon toaletter, vagn med
vapensköld, förträffliga hästar, kort sagt, allt, vad hennes väninnor
skulle missunna henne och denna framtidsutsikt finner hon
oändligt tråkig. Men denne uppkomling, med honom är det något
visst spännande. Är det en Danton?» Han undviker henne, är
det för att han föraktar henne, såsom han föraktar hela det övriga
förnäma sällskapet? Hon måste tänka på honom det är ju på
det viset den stora lidelsen lär komma. Hon är viss på, att hon
nu känner den, hon känner sig oändligt lycklig vid denna tanke
och kastar alla hänsyn. Hon skriver till honom. Han avvisar
henne, men ändå klockan elt på natten står han uppe på
stegen och knackar på hennes fönster. Kallblodigt försäkra de sig
om att ej bli upptäckta vid detta kärleksmöte. Då denna fara ej
finns, känna de sig generade, men hämta sig snart och, säger
Stendhal, den stora lidelsen var den förebild varefter de här handlade,
men någon verklighet var den ännu ej». Hon älskar icke honom
själv, hon älskar detsamma som Stendhal älskar, nämligen
själsspänningen, och hon behandlar honom på samma lugnt eggande
vis och med samma tysta hängivenhet, som Stendhal följer i
skildringen av sin hjälte. När han är lika alla andra förälskade,
blir hon rädd för att ha hängivit sig til den förste bäste». När
han förtvivlad över hennes köld utbryter: »Ni håller ej av mig,
som älskar er så mycket, är detta det värsta han kan göra. »Då
Mathilde blev säker på att vara älskad, föraktade hon honom
fullständigt. Men då han i raseri ofrivilligt drar det gamla svärdet
ur slidan, då de stå allena i biblioteket, tänker hon: Jag har varit
nära att bli dödad av min älskare,» och känner sig med
hänryckning försatt i Karl IX:s och Henrik III:s tider. Denne unge
uppkomling besegrar henne till slut, men en tillfällighet gör det hela
om intet. Hans forna älskarinna Madame de Renal har blivit from.
Hon skriver i religionens namn ett varnande brev till den gamle
markisen. Rasande reser Julien tillbaka till hennes stad och två
pistolskott blir hans svar. Han fängslas och dömes till döden.
Och ansikte mot ansikte med döden förstår han, att hans hjärta
tillhör ungdomskärleken. När fröken de la Mole besöker honom i
―――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
