Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den franska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
་་
Alexander Dumas d. ä., (1803-1870) som också utgick från
den romantiska skolan, skrev med den frodigaste fantasi och en
makalös teknik ihop otaliga sådana romaner; han skrev slutligen
blott utkastet själv och lejde medarbetare till att utföra det. Hans
»Tre musketörer» och »Greven av Monte Cristo» ha i alla tider
sedan hållit sig kvar i den publiks smak, som föredrager
spännande romanläsning framför litteratur; i våra dagar har Dumas.
avlösts av Conan Doyle, som ökat spänningen genom att förflytta
romanerna från äventyrsriddarens fria existens till detektivens
yrkesmässiga sfär. På scenen har Dumas sin parallell i Scribe
(1791-1861) som är teaterns litterära maskinmästare och som först och
främst söker att få stoff till »den stora scenen i 3:dje akten» och
att få allt till slut att gå efter receptet. Hans stycken behärskade
på sin tid alla Europas scener, och publikens intresse följde med
spänning varje rörelse i det storartade dramatiska maskineriet.
I motsats till dessa task spelarkonster ha George Sand och
Balzac satt sig som uppgift att ge skildringar av människor och
människors liv. De sågo livet så olika som gärna möjligt. George
Sand förskönade det, Balzac förstorade det; George Sand förstod
de svaga, led med dem och kände dock alltid de starka
karaktärernas lugn. Balzac förstod livets kamp, såg lidelsernas demoniska
art och fördärvliga verkningar och kände sig själv förtrollad därav
ju djupare han studerade dem.
George Sand var dotter till en officer och en flicka
av folket. Hon växte upp hos sin farmor ute i Berry,
och där uppfostrade hon sig själv genom att fritt ströva
omkring i skog och mark. Hon sändes till ett kloster, och då hon
kom hem, fick hon snart huvudet fullt av Chateaubriand och
Rousseau. Vid sexton års ålder blev hon gift med en tarvlig
lantjunkare, men kunde ej härda ut, och lyckades få skilsmässa efter
tio års äktenskap, for till Paris- och kom där mitt in i den
romantiska strömningen. Allt, som hon kom i beröring med, grep
henne strax; hon hade en livstörst som ständigt krävde att bli
tillfredsställd; hon förälskade sig i den ena mannen efter den andra,
men hon hade en så kraftig natur, att hon i längden ej lät sig
uppslukas. Och hon hade bakom sin lidelsefullhet ett lugnt, varmt
och sunt sinne, som i alla förhållanden lät hennes moderliga natur
komma fram. Hon var en stark kvinna med ett gott hjärta, som
ville uppfostra de svaga svärmare, vilka hade fängslat henne. När
det då icke gick längre, så gick det inte längre; hon hade kraft att
bryta, hon hade kraft till att förstå och förlåta och till att icke hysa
George Sand
1804-1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
