Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
klätt en gammal fransk akademiker. Det var det agitatoriska,
samhällsomstörtande elementet hos de franska romantikerna, som
skaffade dem inträde i Tyskland. George Sand blev för sin tyska
samtid Lélias författarinna. Medan romantiken i Frankrike grundlade
ett nytt poetiskt uttryckssätt och en ny poetisk åskådning av
människan och ur tidens liv hämtade nytt poetiskt stoff, var det dess
agitatoriska sidoskott, som spred sitt frö till Tyskland. Och där
lyfte sig tänkandet till en auktoritet som aldrig förr.
Allt vad romantiken hade drömt blev metodiskt
genomfört i Hegels tankebyggnad. Den var genomförd efter
orubbliga principer och med en oförliknelig förmåga att
upplösa begreppen och sammanfoga dem. Tanken blev hos Hegel
själva världsordningen; den enskildes tanke blott ett led i
världsidéens utveckling. Uppgiften visade både inåt mot förnuftet och
utåt mot verkligheten; det gällde både att utforska det förnuftiga
och att uppfatta det närvarande och verkliga». Tanken utvecklade
sig själv genom systemet, vart begrepp blev ständigt mera
innehållsrikt, men på samma gång mera otillfredsställande, krävde sin
motsats som supplement och förenades med den i en högre enhet.
Den gamla logikens tankeformer - Holbergs ofta hånade »
philosophia instrumentalis fingo här innehåll och kommo med som
ett led i världsordningen; och tankebyggnaden steg allt högre och
högre över naturen människoanden, över själslivet hos den enskilda
människan samhällets själ, och allra överst andens egen
fullkomning i konst, religion och vetenskap.
Hade romantikens tidigare filosofer velat skapa en ny värld,
höll Hegels verklighetskära natur honom tillbaka därifrån. Han
förkunnade som ledande tanke: Vad som är förnuftigt, det är
verkligt. Och vad som är verkligt, det är förnuftigt.» Hans
rättsfilosofi satte därför samhällets levande, historiska rättsmedvetande,
som fick sitt uttryck i dess lagar och styrelsesätt, över den enskilde
individens moraliska känsla. Det, som blivit makt, innehåller
rätten; det historiskt bestående blir då en frihetens organisation, ledd
av de kunniga, det vill säga ämbetsmännen. Hegels rättsfilosofi
blir ett förhärligande av byråkratien, under ständiga utfall mot
dem, som veta det bättre. Visserligen är det en egendomlig
tolkning av byråkratiens väsen han ger. På samma sätt håller han
i sin religionsfilosofi fast vid den bestående religionens former men
uppfattar dem efter sin filosofis idéer. Det hänger samman med
hans verklighetskärlek. Hegels filosofi ville icke bygga världen,
den ville uppfatta den så, att den gjorde sig till ett med den bli-
―――
Hegel
1770-1831.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
