Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
tysken som parisare. Därmed står hans tankeskärpa och etsande
kvickhet i förbindelse. Ock så i motsats därtill andra judiska drag:
hans släktkänsla, hans behov av underkastelse och ett djupt
religiöst behov.
Härtill kommer, att han är uppvuxen under Napoleons krig;
de kastade hans födelsestad som en boll från den ena staten till
den andra. Var han som jude hänvisad till att vara kosmopolit
judarna stodo på den tiden utanför de tyska statsborgarnas
krets så blev han det än mera nu. Det var icke staten man
tillhörde. Men det var härskaren. »Hur blev jag ej till mods, då
jag såg honom själv, såg honom med högt benådade egna ögon,
honom själv, Hosianna! Kejsaren!»
» Han var just i allén i Hofgarten i Düsseldorf. Då jag trängde
mig fram bland folket, tänkte jag på hans bedrifter och hans slag,
mitt hjärta slog generalmarsch, och dock tänkte jag samtidigt på
polisförordningen, att man vid 5 dalers böter var förbjuden att rida
mitt igenom allén. Och kejsaren med följe red mitt igenom allén,
de skälvande träden bugade sig var han drog fram, solstrålarna
silade, ängsligt nyfikna, genom det gröna lövverket. Kejsaren bar
den anspråkslösa uniformen och sin världshistoriska lilla hatt. Han
red på en liten vit häst och den gick så lugnt och stolt, så trygg
— hade jag än den gången varit kronprins av Preussen, så hade
jag dock avundats den lilla vita hästen.» Knappast har någon
diktare givit denna hänförelse ett så storartat uttryck som Heine.
Varken Bérangers enkla visa eller Hugos fanfarpoesi om Napoleon
äger den poetiska kraft som Heines odödliga »Die zwei Grenadiere»
(1822).
-
―
――――
Det var meningen att Heine skulle ägna sig åt handelsyrket.
Han blev sänd till Hamburg, där hans onkel Salomon Heine hade
ett stort bankirhus. Han förälskade sig i sin kusin, men hade
ingen framgång hos henne, och med affären gick det inte alls. Så
fick han tillåtelse att studera, kom till Bonn, där A. W. Schlegel
var professor, och blev av honom invigd i den romantiska
estetiken. Men det skulle helst vara solida studier, t. ex. juridik. Han
måste till Göttingen, vars universitet och studentliv han lärde att
omfatta med ett innerligt hat; han blev förvisad därifrån på grund
av en duell och drog till Berlin.
I Berlin kom han i kretsar där hans natur kände sig
hemmastadd. Här hade en reformjudisk krets bildats, som ställde sig
på en fri ståndpunkt gent emot den gamla judiska tron - flera av
dem antogo kristendomen utan att någonsin ha varit djupt gripna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
