Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
till sist med henne. I flera år tärdes han bort av en
ryggmärgssjukdom, och bar smärtorna i sin ›madrass-grav» med sitt gamla
smärtfyllda leende och sin gamla ironiska munterhet, alltid lika
elastisk. En dam, som i hans biografi bär namnet La Mouche
(flugan), vann hans kärlek i detta hans tröstlösa tillstånd. Dikterna
till henne färgas än av ett vemodigt leende, än av ett hopplöst
sinnlighetsbehov, som ständigt ville skrika ut sin egen tomhet och
maktlöshet.
Underbar är den musikaliska verkan av rytm och versmått
i Heines dikter. Den enkla folkvisestrofen har han med
mästarhand danat till att ge uttryck för de mest skiftande stämningar.
Och så som Heines dikt byter ton från sekund till sekund, kan
den djupa poetiska stämningen stå sida vid sida med den mest
platta och uppsluppna, och själva diktens rytm skiftar natur från
vers till vers. Således följer efter varandra i samma dikt två
strofer som dessa:
Am Ganges duftet’s und leuchtet’s
und Riesenbäume blühn,
und schöne stille Menschen
vor Lotusblumen knien.
In Lappland sind schmutzige Leute,
plattköpfig, breitmäulig und klein.
Sie kauern um’s Feuer und backen
sich Fische und gnāken und schrein.
Rytmen i den första versen är underbart smidig, man känner
sig nära undrets värld, man förnimmer den stumma andakten vid
den heliga floden och dess lotusblommor. Men i Lappland börjar
versen på en gång att slå kullerbyttor, där blir myllrande fullt av
plumpt småfolk, rytmen haltar åstad och knarrar under allt deras
putslustiga Leben und Treiben. Kompositörerna ha älskat Heine
mest av alla. Det finns knappast en dikt av honom, som icke
blivit satt i musik och flera av dem hundratals gånger.
Heine blir sålunda genom sin mångsidiga förmåga att kunna
uttrycka mångfaldiga stämningar den lyriker, som för fram
romantikens formella konst till att kunna giva uttryck för det oändligt
sammansatta och ända till förvirring invecklade modärna känslolivet.
Känslans mjukhet och trots, dess ironi och dess hjärteomhet, dess
tro och dess tvivel, allt får komma till orda hos honom och intet får
lov att bli det förhärskande. Han utformar icke stämningen för att den
skall få sin bestämda prägel, man känner hela den rörliga värld
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
