Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
efterföljande stab av författare, som t. ex. Spielhagen, ha de däremot
utövat ett stort inflytande.
Det som jäste hos de unga var i någon mån av politisk och
social natur; men vid sidan därav framträdde också deras
religiösa radikalism. Och här voro filosoferna ledare; under 1830-
och 1840-talet bröt sig den hegelska vänstern» ut från de andra.
Efter Hegels död fördes en häftig fejd om huruvida hans filosofi
förde till tron på en personlig Gud eller ej. Och två av den
»hegelska vänsterns ledare framlade undersökningen om
kristendomens upprinnelse och
väsen i böcker, som satte alla i
rörelse: David Friedrich Strauss
med Leben Jesu» (1835) och
Ludwig Feuerbach med »Das
Wesen des Christentums» (1841).
Båda utvecklade sig senare i
radikal riktning; Feuerbach
slutade med att gå från Hegel
och närma sig materialisternas
läger. Strauss hävdade på
gamla dagar i »Der alte und
der neue Glaube (1872) den
meningen, att kristendomen.
icke längre höll jämna steg
med tiden, och att religionen
skulle avlösas av vetenskap
och kulturarbete.
Båda författarnas
ungdomsarbeten hade som uppgift
att undersöka de krafter och
idéer, som medverkade vid bildningen av kristendomen. Förut
hade man i det stora hela stannat vid åsikten att kristendomen
måste antingen vara historisk sanning eller bevisad förfalskning;
i regeln gjorde man det medgivandet, att något var sant, något
falsk tillsats. Strauss var både mera radikal och mera försonlig.
Han hävdade den meningen, att hela den bild, som evangelierna
gåvo av kristendomens stiftare, icke är en verklighetsskildring,
utan en bild skapad av en troende menighets fantasi. Judarna
väntade en Messias, och därför ansågo de ofrivilligt Jesus som
Messias; en religion kan blott födas ur en menighets gemensamma
tro och längtan, den formar själv sin myt. Med denna åsikt
David Friedrich Strauss.
Efter litografi av Rohrbach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
