Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Det gamla och det unga Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
und umschlingt es mit wildem Frohlocken:
» Muss reiten mit mir durch Nacht und Graus,
durch Strom und Geklüft zum blutigen Strauss.»
Wir sprengen hinein in die laute Schlacht;
es tanzen die wiehernden Rosse,
dahin wo der Donner am stärksten kracht,
weit voran dem trippelnden Trosse.
Dem Reiter kredenzt auf sein stürmisch Gebot
den ersten, den feurigsten Trunk der Tod.
Detta hör ihop med hans frihetskärlek. Lenau är den
krigslystne vapensmeden: freden har låtit människolivet förfalla och
bliva öde; den kan yvas över sitt verk: allt hänger fullsatt av
spindelväv. Kamp och död uppfriska världen; när såret gapar, gapar
munnen mindre; krig jagar den fega lögnen ut ur hjärtat, ty
döden river masken från ansiktet, och sår göra ont. I kampens
oväder skall åter sanningens friska vind blåsa, döda skola uppstå,
och människoförtryckarna skola skälva! Och där friheten är
besegrad, krossad, trampad under fötterna, frossar hämndbegäret. I
sin dikt »In der Schenke» ropar han:
» Haut die Gläser an den Tisch!
Brüder, mit den rauhen Sohlen
Tanzt nun auch der Winter frisch
Auf den Gräbern edler Polen.
Aus den Gräbern wird empor
Himmelwärts die Schande rauchen,
Und dem schwarzen Rauch der Schmach
Sprüht der Rache Flamme nach.»
Men sida vid sida med vildheten kommer Lenaus längtan efter
hemmets fred och lycka till orda. I sin Faust (1833-1834) har han
ställt dem mot varandra. Mefistofeles är den, som hetsar till ont,
till vildhet och råhet, och Faust pinas av samvetsagg; endast
Mefistofeles vet vari livets lust består:
› Denn liebend zeugen, hassend morden,
Ist Menschenherzens Süd und Norden;
Und was dazwischen innesteckt,
Sind Keime, doch zurück geschreckt,
Sind Sprossen, doch die halben, matten,
Von Todschlag oder von Begatten. »
Och han låter helvetesmusiken locka landtfolket, han spelar i
kvalmiga nätter vällustiga melodier fyllda av kärleksviskningar och
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
