Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Genom denna art av stämningsmåleri både i skildringar och
personer är det som Dickens’ romaner föra sin talan, nämligen
människokärlekens, vars medelpunkt är hemmet. Och betecknande
är att i hemmet anser Dickens förhållandet mellan föräldrar och
barn vara det väsentliga. Barnen ha fångat hans hjärta, och i hans
böcker vimla barn av de mest olika slag. Där finnas små blida
krymplingar som »Lille Tim» (i The Christmas Carol»), som
rider hem från kyrkan på faderns axlar och linkar förnöjd omkring
med hjälp av sin lilla krycka, och där finnas små svaga underliga
brådmogna stackare som Paul Dombey. Men där finnas även sunda
och rödkindade barn, sådana som äro lyckliga och kärleksfulla
och sådana som under sin barndom lida under hårdhet och förtryck.
Dickens följer kärleksfullt varje steg i deras utveckling; David
Copperfields barndom fyller ett helt band. Alltsammans är
genomlevat med ett äkta barnasinne. Vi lära icke känna bara hemmet
och den stränga mr Murdstone, skolan och skolgården,
Peggotyfamiljen och deras kajuta ut och in, utan vi lära oss se dem med
lille David Copperfields ögon. Hans stämning inför det hela
den isande skräcken inför mr Murdstones förstenade ansikte med
det svarta håret och de raka polisongerna, hans förundran och
glädje tillsammans med alla Peggotys över alla de ovanliga sakerna
i deras kajuta är det som präglar varje bild Dickens visar oss
av hans omgivning.
Näst efter barnen komma de unga flickorna. Här har Dickens
tecknat sitt lands kvinnotyp den samma som Wordsworth
skildrat i sin vackra, här förut anförda dikt till sin hustru :
-
――――
»en dödlig, ej för skär och spröd
för vardagslust och vardagsnöd,
beredd att lida och att le
i tårar, kyssar, väl och ve.»
Det stilla och trofasta har hos Dickens fått en tillsats av sunt
förstånd i samband med ett hjärtats förstående av sin omgivning,
och detta är ett äkta engelskt drag en sida av den engelska
kallblodigheten, kan man också kalla det. Det är betecknande
att han ofta har skildrat dessa sina idealkaraktärer som
văninnor, t. ex. Agnes i David Copperfield och Ester i Bleak House.
Copperfield går genom hela romanen bredvid den präktiga Agnes
och anar ej, att han älskar henne. Men utom dessa idealväsen
finnas en mängd andra, som tjusa särskilt genom att de inte
ha något med förnuftet att göra. Skärast av dem alla är Dora
―――――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
