Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
lemlästade kvarlevor högt upp i luften. Det är samma
uppfattning av det hela, som visar sig här. Dickens griper ett enda drag
lokomotivens eldōgon - och varierar detta ständigt, det
kommer alltid åter som ett omkväde alltjämt med större styrka, mera
och mera känner man däri det onda samvetets ångest, fruktan för
hämnd, och den obarmhärtiga tilintetgörelsens makt; det är till
sist som om allt detta
samlades i dessa två
glödande ögon.
Som Dickens ser
tingen, ser han
månniskorna. Med vaken
blick iakttager han
varje detalj hos dem,
han ser en enstaka
min, en ständigt
återkommande rörelse,
hör ett bestämt
tonfall, ett betecknande
uttryckssätt, ett
slagord och genom
denna min, detta
uttryckssätt, detta
ständigt återkommande
ord, denna rörelse
uppfattar han genast
hela människan och
ser om hon är
enfaldig eller feg,
hycklare eller narr, svag
eller brutal, löjlig
eller förfärlig. Det
år teaterdirektören,
som ser människorna
så, och det går av sig själv över till manér hos Dickens. När vi
om monsieur Rigaud i Little Dorrit» ständigt höra, att hans näsa
går ned över hans mustascher och hans mustascher upp under hans
nåsa, så är detta just inte något så slående bevis för att han måste
vara en skurk. Dickens’ människor visas på detta sätt alltid i roller;
de bli så tydliga att de upphöra vara människor och övergå till ett
slags fantasifigurer av samma art som chimärerna på kyrktaken.
-
-
-
Charles Dickens med sin fru och svägerska.
Efter en teckning av D. Maclise (1848).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
