Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
stolthet och köld; ännu mera hatar han sin dotter, emedan den
unga flickan vinner styvmoderns tillgivenhet. Hans hustru flyr
från honom, han jagar bort sin dotter, då han tror att hon gör
gemensam sak med styvmodern. Han tvingar alla de sina att
aldrig nämna dem med ett ord; men i sitt hjärta är han
förtvivlad, emedan hans sinne överallt möter en öken. Hans sinnesoro
driver honom in i spekulationer, som ständigt bli vildare, kraschen
kommer, och han tänker döda sig, ser redan i tankarna sitt blod
rinna ned på golvet men då kommer hans dotter till honom;
han omvänder sig och som Taine säger gör en familj
lycklig och förstör en god roman. En variation av detta slag av
människor är den talrika klass av män, som bara bry sig om siffror
och torra fakta och som förakta alla känslor; dit höra »Thomas
Gradgrind, sir» i »Hard Times» (1854), ålderman Cutes i › Chimes».
Andra åter försumma sitt hem för föreningar med ädla syften,
som mrs Jellyby i Bleak House, som låter man och barn gå vind
för våg, men år eld och lågor för förbättringen av några okända
folkslag borta i Afrika. Betecknande nog skildrar Dickens
föreningar, kontor, domstolar och den förnäma världen och
sällskapslivet lika bittert som han skildrar hemmet ömt; hans karikatyrer
av Dedlockarnes eldgaffelstela förnämhet, av familjen Barnacles
imponerande kontorshjältar som aldrig ge besked på något, men
en oändlighet av hänvisningar, av det innehållslösa snattret på mr
och mrs
Finerings fina bjudningar äro alla äkta
Dickenskarikatyrer, där fantasien löper linan ut genom alla möjliga överdrifter.
Besläktat med mrs Jellybys »människokärlek på avstånd är Pecksniffs
hyckleri, som är genomfört med alla sockersöta talesätt och all
möjlig hänförelsehumbug vid de löjligaste anledningar. » Han
talar» säger Taine - som en inbjudningsskrift, lika otydligt, lika
meningslöst och lika uppstyltat, han liknar en apostel, uppfostrad
i "Times’ lokaler.»
-
―――
—
-
-
Men vid sidan av denna grupp, där alla mer eller mindre äro
medvetna egoister, ger Dickens oss en hel rad naiva, som nära de
bästa känslor och tro sig själva vara mönster, men som dock plåga
de sina och äro en börda för dem, emedan de äro odugliga,
oordentliga och makliga, så att de överlämna allt arbete till andra.
Bland dessa karikatyrer är den förträffligaste, som Dickens tecknat,
den gamle Dorrit, Marshalsea fängelsets fader». — Han kommer dit
för en liten skuld, och då han inte har begrepp om sina affärer,
blir han där år efter år. Han inrättar sig som hemma, för honom
presenteras de nyankomna, och han föreställer dem för de andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
