Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
sin rike svågers bästa vẫn. Hon rör sig i de högsta kretsarna,
själve lord Steyne blir hennes intime vän! Då hans hustru och
svärdöttrar neka mottaga henne få de en grundlig uppsträckning,
och han säger till sin svärdotter, att han mycket väl kan sända
rättstjänare till hennes hem och har fullkomligt reda på skandalen
i hennes familj. Allt går som Rebecca önskat, tills plötsligt
Rawdon kommer i fängelse därför att han inte kan betala sina skulder
och, vad värre är, kommer ut därifrån för tidigt genom sin snälla
svägerskas försorg. Då han oväntat kommer hem gör han en
trevlig upptäckt Rebecca dinerande i baltoalett på tumanhand med
lord Steyne! Hon kastar sig på knä för den rasande mannen med
utropet: »Jag är oskyldig!» Men lorden har blivit förargad, tyvärr,
och säger: »Jo, pytt, oskyldig!» varefter han förklarar hur många
tusen i reda pengar han har givit henne, förutom alla diamantsmycken.
Han får smörj av Rawdon. Men naturligtvis blir det inte offentlig
skandal. Rawdon utnämnes i all stillhet till guvernör någonstädes
nere vid ekvatorn. Och det hela bevisas vara ett misstag. Men
hela den fina världen talar om det. Då Rawdon rest, måste Becky
draga sig undan och lord Steyne företaga en resa utomlands. Och
fru överstinnan Crawleys roll på fåfängans marknad är utspelad.
Thackerays natur sympatiserade med den tid, som romantiken
föraktat: det 18:de århundradet. Han älskade dess nykterhet och
dess förnuft, dess fördomsfrihet och människokärlek. Hans stil och
tänkesätt voro besläktade med stilen och tänkesättet i detta det
aristokratiska sällskapslivets tidevarv. Han, som hade piskat
aristokratien med sin satir, förstod sig dock bäst av allt på dess
åsikter och förhållanden. Han hade också mycket noga studerat dess
författare och kultur, och i sin roman »Henry Esmond» (1852) har
han förstått att skildra de aristokratiska kretsarna från drottning
Annas tid med den säkerhet och noggrannhet, som alltid är
karaktäristisk för hans fantasi. Och det stämde överens med hans
natur, att han gav sin roman formen av en gammal mans
hågkomster från sin ungdom; de ha minnets milda, varma och
kärleksfulla uppfattning. Det är märkvärdigt hur Thackeray lyckas
få denna värme och förstående uppfattning att genomstråla
skildringen samtidigt med att hans satiriska blick är och förblir vaken.
Personerna āro de samma, som i Thackerays modärna romaner;
vi se där den uppoffrande hustrun och modern som till man har
en försupen och lättsinnig herre och en son, som blir likadan med
tiden. Rebecca Sharp går delvis igen i den strålande Beatrix, som
först och främst vill vara den firade världsdamen som kan njuta
――――
―
I
í
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
