Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
av sin skönhet och sina diamanter framför spegeln och se hela
världen för sina fötter. Rikedom och hög samhällsställning är
målet för henne, och det vill hon nå vare sig genom en hertiglig,
gammal man eller en kunglig älskare. Men under det att
Thackeray med hatets skärpta blick visar oss varje detalj i Rebeccas många
konster se vi Beatrix med Esmonds förälskade ögon; vi tjusas av
hennes skälmskhet, hennes täckhet, ja, till och med av hennes
lättsinniga väsen. Och av den engelske pliktuppfyllande och trofaste
mannen har Thackeray i hjälten tecknat en vackrare bild än han
någonsin förut förmått: Henry Esmond har engelsmannens nyktra,
självständigt moraliska och fördomsfria natur förenad med hans
bundenhet vid sina släkttraditioner. Han håller troget fast vid de
fallna Stuartarnas sak; han hämtar själv pretendenten och gömmer
honom i lady Castlewoods, sin kära fostermoders, hus. Men
pretendenten är en äkta Stuart; för att förföra Beatrix glömmer han
vad han skall göra för att vinna Englands krona då bränner
Beatrix’ fosterbroder upp den markisutnämning, som Stuartarna
givit honom, berättar för kungen att hans släkt offrat liv och blod,
gods och åra för Stuartarna och att detta diplom var deras enda
belöning; han trampar på den dekoration, som följde med; han
bryter av sitt svärd i prinsens åsyn och uppsäger honom tro och
loven. På samma sätt bär han som en slav Beatrix’ gyllene boja
genom hela sin ungdom, ger henne äran för varje bedrift på
slagfältet, låter henne tyrannisera sig och offra honom för ett mäktigare
parti men aldrig går hon ur hans tankar. Men då han ser, att
hon koketterar för denne kungason, som är lika ovärdig Englands
krona som hennes skönhet då han förstår att hon själv lockar
till sig denne dålige pojke blott för hans kronas skull, utan att en
fiber av hennes hjärta är med i spelet då falla fjällen från hans
ögon: han ser, att hon hör hemma på fåfängans marknad och i
samma ögonblick är hans kärlek till henne död. Det intressanta i
denna skildring är, att man känner två motsatta krafter röra sig i
en människas bröst. Den flammande lidelsen skyr intet offer för
sin älskade, men i samma ögonblick som den manliga värdigheten
och hederskänslan vaknat hos honom kväves lidelsen i smärta.
För en fransmans syn på människan, så som den uttryckes i
Balzacs roman, skulle detta synas som en inkonsekvens. Balzac låter
i sin skildring av människor en bestämd lidelse ständigt utveckla
sig och få mer och mer styrka. För honom skulle det därför se
ut som om Thackeray här bröt udden av sin roman. Men
engelsmannens sätt att se på människan är olik fransmannens, ty för
―
―――――
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
