Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
hör man dessa diskussioner om alla kyrkliga förhållanden. Dessa
stugor och deras befolkning känner ingen bättre än just George
Eliot. Där finnas duktiga husmödrar, vilkas livsvisdom består i
kunskapen om hur en stek skall stekas och kakor bakas, kläder
lappas och hur tjänstfolk skall behandlas; där finnas halvgamla
ungmör med intresse för romanläsning eller missionsarbete, och
dit in kommer doktorn i förbigående för att få sig ett glas (man
vet ju att karlar ständigt äro törstiga). Här talar man ivrigt om
prästen och prästfrun, och det finns även på lager en rikedom av
små bitande anmärkningar om den kära nästan – först och främst
naturligtvis om den mystiska falska grevinnan men också det
goda hjärtat kan komma till orda och slå ett slag för sina
medmänniskors frid och goda rykte. George Eliot vet också vilken
bitter strid här föres av prästen Amos Barton, den hygglige
knarrige medelmåttigt begåvade mannen. Han tror att han själv sitter
inne med den rätta uppfattningen av bibeln och predikar ivrigt
sin enda riktiga utläggning tills kyrkan blir allt tommare och
tommare. Hans misslyckade arbete gör honom bitter och vresig,
han tror sig vara stark, men han känner sig icke stark». Och
så blir det hans stillsamma, sjukliga hustru, som ensam får
bära omsorgernas börda och hålla humöret uppe i hemmet och
vända på var slant, medan han finner det mera och mera
nōdvändigt att understödja sin andliga värdighet med fina kläder.
Och när prästfolket av snällhet tar den polska grevinnan, som är
hemlös, i sitt hus, får församlingen en anledning till förtal och
ovänlighet. Först när prästens fru är bruten och dödssjuk, visa sig
kärlek och hjälpsamhet åter.
―――――――――――
-
Shepperton och Milby är George Eliots förlovade land, men
när hon, som t. ex. i »Mr Gilfils’ Love Story» (1857), kommer upp
på det adliga slottet, är hon mycket mindre hemmastadd och blir
lätt schablonmässig. Poesien är överflyttad till nya områden och
den håller på att byta om motiv den gamla romantiken
försvinner och i dess ställe uppstår en ny. Med den finaste konst
har sålunda George Eliot tagit bort den romantiska glansen från
det gamla Faust-Gretchen-motivet i »Adam Bede». Arthur är den
unge förälskade adelsmannen, Hetty en Gretchen. Bägges ungdom
och förälskelse är levande skildrad. Men George Eliot har icke
givit denna kärlek den minsta skymt av en romantisk gloria.
Arthur förbannar sig själv för att han råkat in i detta
kärleksäventyr, men den lantliga skönheten är oemotståndlig. Och Hetty
har icke någon annan tanke i sin lilla hönshjärna än denna: » Den
―――――
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
