Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken: Romantiken - Den engelska romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
unge herrn är förälskad i mig. Hon drömmer om grannlåt och
speglar och golvmattor och hon gör sig fin med örhängen med
färgat glas i och hoplappade spetsgarnityr. Men bara för att hon
är vacker, klär det henne även att säga de dummaste
anmärkningar. Denna kärlek, som är sammanvävd av fåfänga och
lättsinne, fortfar emedan den icke möter något motstånd i mänskligt
förnuft och mänsklig värdighet. Och då sedan följderna obevekligt
visa sig, förlorar Hetty all besinning och begår barnamordet nästan
mot sin vilja, men skriket från det lilla barnet förföljer henne och
domen väntar utan förbarmande. Detta är ju alldeles Faust och
Gretchen, som de äro i de flesta fall: förälskade på det vis som
ytliga människor pläga vara, men intetsägande i både sina goda
och sina dåliga känslor, och till hälften oskyldiga, till hälften utan
ansvar, men därför också alldeles utan moraliskt värde. Det är
just i sin ohöljda motsats mellan de tragiska händelserna och de
obetydliga känslorna som denna livshistoria har sitt psykologiska
intresse.
–
Men å andra sidan älskar George Eliot det romantiska
sinnelaget icke för dess glans men för det starka personlighetsdrag,
som är förenat därmed. Maggie i »The mill on the floss», den
svarthåriga lilla olycksfågeln, är ett av hennes älsklingsbarn - i
den skildringen finns åtskilligt av George Eliot själv och hennes
liv. Maggie blir alltid tafatt och kantig, men har ett varmt och
efter kärlek törstande hjärta. Karaktäristiskt för engelsmännens
egenartade natur är att George Eliots älsklingskaraktärer äro
kvinnor, som leva för ett bestämt kall. Dinah i »Adam Bede»
uppträder utan minsta skygghet eller tillgjordhet, då hon talar i de
religiösa församlingarna, ty det är hennes kall, och hon känner sig
trygg i medvetandet av att hon kan bringa andra tröst genom sina
egna religiösa livserfarenheter.
Då George Eliot skildrar människor, stannar hon med
förkärlek inför det religiösa momentet i själslivet, ty hon vill tränga in
i människosjälens innersta vrå. Och mästerstycket i det intima
själsstudiet är hennes »Silas Marner, the weaver of Raveloe» (1861).
Här har hon skapat ett helt och hållet nytt slag av romantik
emedan hon förstår att låta alla händelser, som gripa in i den stackars
vävarens liv (och de äro varken många eller stora), betraktas från
religiös synpunkt som oändliga livsmakter. Han blir utstött ur sin
frikyrka genom en falsk anklagelse för stöld. Lögnen segrar och
Silas förlorar sin tro på allting. Han flyttar bort, väver flitigt, får
många kunder och förtjänar bra med pengar. Guldpåsen växer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
