Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Carlyles andra lösen; underverk och verklighet äro för honom
oskiljaktiga. Det 18:de århundradet ville förena det övernaturliga
och det naturliga, men misslyckades. Det övernaturliga gjordes
till det naturliga, i stället för att göra det naturliga övernaturligt.
» Varje dags liv bygger på undret och omgives av undret; ja, dina
sängtäcken och byxor äro mirakler.» Den, som vill ta bort undret,
får mindre förmåga att uppfatta verkligheten. - Därnäst bekämpar
Carlyle det moderna livets splittring, som tar bort den djupa
naturliga verkligheten och skapar en
konstgjord, halv verklighet. Hur
mycket rikare verklighet har inte
bondgossens liv, när han kan följa
det bröd, han äter, tillbaka till den
tid då det spirade fram på åkern,
än stadsgossens, som blott vet att
det köpes för en slant hos bagaren.
Denna sida av Carlyles tankar har
sedan utvecklats med stor kraft av
Ruskin. Det är betecknande både
för nationen och tiden, att denna
romantiskt-reaktionära strid föres
under det levande livets fana. Man
märker här, att det är bondgossen,
som inlägger protest mot att Englands
industri eller utveckling leder bort
ifrån bonden. Det finns en ständig
opposition i Carlyles hela
författarpersonlighet; tonen i hans verk
skiftar från satir till botpredikan,
och fritt rör han sig blott i överdriften. Därför omsätter han
antingen historien till en fantasibild, som i sin skildring av
franska revolutionen, eller gör den till en fortlöpande kommentar
till gamla brev och tal, som i sin bok om Cromwell. Men vilket
kraftigt liv är det ej över dessa fantasier och vilken flykt och poesi
över dessa förklaringar!
Thomas Carlyles dödsmask.
Han fördömer den franska revolutionen. Den är ett barn av
förnuftets och teoriernas tid, den vill regera med teorier, med
förkunnande av rättigheter för alla, med fraser och med lagskriverier.
Han låter personerna i det stora skådespelet uppträda under öknamn,
hans kapitelöverskrifter äro till hälften gåtor och göra narr av
alltsamman. Och bakom det hela ser han upproret, anarkin. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
