Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
varje individ finnes en ursprunglig enhet; ingen uppfattar något
utan att det därigenom bildas en för honom egendomlig uppfattning;
det finns ett ursprungligt sammanhang i medvetandet, ett jag. Men
på de erfarenheter detta jag gör, kan ej byggas; jaget är till hela
sin andliga läggning, i dess sätt att se och handla, bestämt genom
arv från otaliga släktled; jaget är en produkt av årtusendens
utveckling; för att finna sanningen måste man betrakta den
uppfattning, som gör sig gällande hos hela släktet i dess sammanhang.
Likaså antager Spencer en gudom, som styr världen, men den är
absolut otillgänglig för tanken; den står högt över allt förstånd.
Han tänker sig möjligheten av att det finns en form av tillvaro,
som står lika högt över förstånd och vilja, som dessa stå över
mekanisk rörelse». Därför skola vi ej göra oss någon föreställning
om det gudomliga väsendet; vår känsla skall blott vara stum võrdnad
inför det upphöjda okända.
Spencer sätter som sin uppgift att skriva fenomenernas
utvecklingshistoria i natur-, själs- och samhällsliv. Utvecklingen består i
att allt samlar sig i grupper, avsöndrar sig som självständiga led
av det hela och får sin särskilda prägel. Världstöcknet skingras,
dimmassorna förtäta sig till klot. Ju högre ett organiskt väsen är
utvecklat, desto mera har varje dess funktion fått sitt särskilda
organ, och varje organ får sin egen inrättning, som passar för
funktionen. Människosamhället delar sig i stat och kyrka med
alla deras underavdelningar. Ursprungligen är samhället likartat;
»varje man är krigare, jägare, fiskare, hantverkare och byggmästare».
Men så småningen specialiseras det, och arbetsfördelningen är
det civiliserade samhällets kännemärke. Varje speciell sak, ja, varje
stadium av tillverkningen utvecklar sig till ett särskilt hantverk.
Man får t. ex. garvare, skomakare och sadelmakare; spinnare,
vävare och skräddare. Ut ur den ursprungliga sångdansen vid
festerna utvecklas självständiga konstarter: musik, poesi, danskonst.
I det ursprungliga samhället är en man både präst och läkare;
prästen är medicin-man». I det utvecklade samhället har av
prästens trollkunnighet» blivit en hel rad vetenskaper: teologi,
språkvetenskap o. s. v. å ena sidan, och medicin, alla
naturvetenskaper o. s. v. å den andra. Spencer har med stor iver
försökt att påvisa denna kulturutvecklings olika stadier, men
utvecklingsgången är ständigt densamma: det, som ligger sida vid
sida, samlar sig till en enhet, som avsöndrar sig från det övriga
och får sin egen individuella prägel. Och denna skall ständigt
visa sitt ursprung, både hos individen och samhället finns nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
