Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
tiden var man lika trött på barbariet som vi nu på civilisationen.
Och genast får man klart för sig hur besvärligt det var att resa
på den tiden, alla oändligt tråkiga och tröttande förberedelser, som
måste göras, alla försiktighetsregler, som måste iakttagas, för att
man skulle kunna resa tryggt, alla förargliga hinder man mötte,
allt besvär med vårdarna i de osäkra värdshusen, alla ofrivilliga
uppehåll på de usla krogarna, som försatte en i dåligt lynne, under
det att vi rulla med tågets enformiga snabbhet genom trakter vi
ej se på, efter att vi med samma säkra enformighet ha köpt och
betalt vår biljett och fått den kontrollerad; i varje stad mõtas vi
av enformiga gator, enformiga bodskyltar och enformiga poliser.
Överallt har Taine behov av att i scener omsätta sina åsikter.
Han vill skildra, hur Balzacs stil trotsar alla klassicismens regler,
och ger oss
en komediscen. Han låter en gammal akademiker
låna Balzacs verk, och vi få se hur han gnider sin näsa vid de
metafysiska klingande perioderna, river sig bakom örat vid de
vetenskapliga tekniska uttrycken och hur han skakar på huvudet
vid den bullrande patosen och slår ihop boken vid de plumpa
uttrycken och sänder »Balzac» tillbaka till ägaren med en biljett,
vari han säger, att han betraktar de böcker han läser som personer,
vilka han tar emot i sin salong, och där vill han varken ha folk,
som talar metafysik eller botanik, ej heller sådana, som tala i
tirader eller använda gatans språk.
När Taine skriver sin engelska litteraturhistoria eller sitt verk
om franska revolutionen går han till väga på samma sätt. Han
gör ett sammandrag av verken eller händelserna och gör detta
ypperligt, hans förmåga att tänka abstrakt och finna ordning och
sammanhang i det hela och samtidigt tänka i bilder och scener,
samverkar här till att göra dessa utdrag till praktskildringar. Och
så börjar han se, faktiskt se för sig det helas sammanhang. Når
Thackeray »stiger ned från tribunen» för att gräla på Becky Sharp, ser
Taine genast den engelska församlingssalen med de nakna väggarna,
med gaslågorna utan kupor och talarstolen utan prydnader och en
förmaningspredikan, orubblig i sin övertygelse, praktisk utan dogmer
och teorier, utan en bild som lockar fantasin, utan något som
kunde jaga efter beundran, och han ser även den enfaldigt och
lugnt lyssnande, allvarliga åhörarskaran. Och i allt detta ser han
puritanismens utveckling i Englands historia.
Men man känner att intrycket är egentliga kärnan i det hela
och utgångspunkten för hans föreställningskrets. Taines slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
