Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
står som ett stormannavälde, vilket ingen centralmakt kan styra.
Det är, som om alla händelser skedde förgäves, släktviljan kommer
blott att fullborda den omdaning den börjat; ingen ny art uppstår.
Alldeles motsatt är förhållandet i Burckhardts verk »Kultur
der Renaissance in Italien». Här äro de yttre händelserna den
viktigaste faktorn. Liksom under folkvandringarnas tid upplöses
det hela, och mindre stater grundas genom militärmakt, men politisk
förvirring och condottiere-staten, utan fäste i släkternas
rättsmedvetande, bli nu det, som präglar tiden. Den nya arten håller på
att danas; i denna eviga osäkerhet, i detta nedrivande af alla fasta
skiljemurar, drives människan att se framför sig och icke fromt
upp i himlen som under medeltiden; hon ser jordens härligheter
och griper efter dem. Hon själv blir ny och världen blir ny för
henne. Människan är ej längre präst, riddare, borgare, bonde, hon
är ett jag. Bankirer och generaler bli furstar; människorna trakta
efter makt, rikedom och njutning. De vilja, och förbrytelsen blir
ett medel för deras vilja. Ryktbarhet och eftermålen bli deras
mål; de resa praktfulla byggnader, florentinaren strävar efter att
vinna gravplats i Santa Croce-kyrkan. Och bitande hån och
smālek äro de vapen som de mästerligt förstå att bruka mot dem
de vilja fälla. Intet binder dem, och deras själar utvidgas till alla
sidor; de bliva på en gång diktare, konstnärer och vetenskapsmän.
De vilja lära känna hela världen, de studera resebeskrivningar och
skriva geografier, historien får liv inför deras blick, och i stället
för krönikehistorier få vi de första historiska skildringarna. De
lära att förstå landskapets skönhet. De vilja visa elegans i
uppträdande och stil, de gripa med båda händerna efter forntidens
författare och efterbilda deras ståtliga perioder. De dyrka sin kropps
skönhet på alla vis; venetianskorna bleka sitt hår på konstgjord
väg, sminket kommer på modet, fantasin utvecklas i dyrbara dräkter,
och de slösa med parfymer. Mjuka, elastiska sängar och dyrbara
mattor komma i bruk. Sällskapslivet skapar för första gången
konversationens konst, i vars fina form finns plats för skämt och
allvar; det finns intet köpmans- eller hantverkargille mer, utan en
fri krets av andens utvalda. Kvinnan är här mannens like, ja,
sällskapslivets drottning, hennes andliga makt hävdar sitt herravälde,
även om självsvåldet synes skena över skaklarna. Fantasin är
den ledande makten hos dessa människor, det är den som ger dem
storhet i plan och verk, det är den som ger åt deras hämnd den
raffinerade grymheten och som gör deras lidelser vilda och deras
kärlek än till en rå sinnlig lusta, än till en själens lyftning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
