Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra boken: Naturalismen
- Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
som höjer sig upp till tanken på själens ursprungliga enhet i
Gud; den leder dem än till vild smädelse av Gud, än till lika
vild vidskepelse. I detta sinnliga jag, i denna blodets böljegång
skapas för första gången den moderna självständiga personligheten.
Den skapades genom en världshistorisk lag, och renässansens
italienare var den, som skulle ta emot det första väldiga
frambrusandet av en ny tidsålder. Vid sidan av ett bottenlöst fördärv
utvecklade han en personlighetens harmoni och en strålande konst,
som förhärligade det individuella livet, så som varken forntid eller
medeltid förmått. Och innanför denna utveckling bildas ett modernt
gott och ont, ett sedligt ansvar, som är väsentligt olika medeltidens.»
Renässansen är skapandet av en ny art av människosjälen.
*
Positivismens filosofer visa i sitt förhållande till religionen
vilken ras de tillhöra. Comte ville skapa en positivistisk
katolicism med påve och kyrkoritual. Spencer slutade med en puritansk
vördnad för det okända. Men den svåraste uppgiften härvidlag
tillföll Renan.
Han sysselsatte sig under hela sitt liv med problemet
om förhållandet mellan tro och vetenskap. Än lät han
vetenskapen tala mot religionen, än religionen mot
vetenskapen. Det stannade ej vid, att han ville förklara
kristendomens ursprung, utgående från helt mänskliga förutsättningar
och förklara dessa så, att det mystiska, gåtfulla måste bli det enda,
det nödvändiga resultatet av de rent mänskliga förutsättningarna;
nej, han förde en evig debatt med sig själv om detta oförklarliga.
Han såg den ädla kärnan i varje religion; han såg också det grova
yttre skalet hos dem alla. Han trodde att filosoferna ständigt
skola tolka religionen på ett allt finare sätt. Och dock kan denna
tolkning aldrig ersätta hela religionen; ty hela religionen, kärnan
med skalet, trons religion är en verklighet; tolkningens, filosofins
religion blir aldrig detta. Renans känsliga mottaglighet kunde förstå
det ädla i allt, både i religionens barnsliga tro och i vetenskapens
kritik; hans natur kunde icke säga nej, han måste säga ja till båda.
Han kände därför att han var »dubbel», ja, han skrev sina filosofiska
dialoger mellan 4-5 personer (d. v. s. 4-5 ståndpunkter) och sade
att en dylik diskussion ofta fördes mellan »de olika flikarna av
hans hjärna». Och just för att det finns en sådan rikedom av
Ernèste Renan
1823-1892.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 8 19:30:05 2025
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eurolihi/2/0378.html
