Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
F
Båda dessa själsriktningar skulle utvecklas genom en brytning.
Från det katolska kollegiet, där han utbildats, kom han till
Paris; det var som att komma till en » annan religion», men
det fladdrande flickaktiga hos honom drog honom till parisisk
esprit och parisiskt behag. Det religiösa drog honom till den
tyska filosofin, som också var som en ny religion, ett tankens
rike, fyllt av svärmisk hänförelse, där den härskande religionen
strandade på tankens stränga krav, men aldrig bemöttes med
hån, som i den gamla franska filosofin. Och nu skedde det
stora genombrottet. Renan övergav sina fäders tro, övergav den
glänsande andliga karriär, som stod honom öppen. Han sökte
ersättning i socialistiska svärmerier och såg socialismens bankrutt
år 1848. Han reste ut han drogs till kristendomens fosterland,
och intryck av Palestinas natur och folkliv voro förbundna med
hans tidigare teologiska studier. Han såg ett folk, idealistiskt och
opraktiskt som hans egna bretagnare, och de hade blott skapat ett
verk: den religion, som behärskade världen. Sålunda - med denna
natur och med detta folkslag som bakgrund ville han skildra
kristendomens stiftare.* Österlandets natur och dess seder stego fram
omkring dennes personlighet. Renan ville ha honom verklig, blott
och bart människa; men ur denna mänsklighet ville han på ett
naturligt sätt härleda allt det gudomliga i kristendomen. Det var
det religiösa utslaget av de verkande krafterna. Det var ej blott
nödvändigt; det var för Renan i motsats till det äldre franska
fritänkeriet det ädlaste och det bästa i alltsammans. »Människan
är mest religiös i sina bästa ögonblick. Det är då hon är god, som
hon vill att dygden skall överensstämma med evighetens
världsordning. Det är då hon ser på världen utan småaktigt intresse,
som hon finner döden (=tillintetgörelsen) upprörande och meningslös.
Hur kan man undgå att tro att det är i dessa ögonblick som
människan ser det bästa. »
* Vie de Jésus» (1863).
»
-
-
Detta verk uppväckte en storm av hat och av hänförelse;
denna mildhet inom fritänkeriet var farligare än allt hån. Renan
blev avsatt som universitetslärare och blev världsberömd. Renan
fortsatte verket som ett historiskt-etnografiskt verk i en hel rad
böcker om judendomens och den äldsta kristendomens historia.
Renans ställning gentemot sin vetenskap och gentemot sin
religion har något likartat. Han var icke först och främst kritisk
forskare; han var en historisk konstnär, som kunde framtrolla
människogestalter och följa dem i alla deras själslivs nyanser. Men
han kände, att mycket i de bilder han tecknade vilade på hypo-
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
