Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den nya riktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
teser, och han föredrog att hålla det hela svävande i en stil, som
smyger sig hit och dit mellan antaganden och förbehåll. Inom
det religiösa går det honom på samma sätt. Det religiösa, det
» där bortom är ett existerande faktum, och därtill knyter sig
det bästa i oss. Vad är det? Det okända. Ja visst, men att
säga, att det är det okända, är att påstå det vara något, som
icke är något. Det måste alltid ha en form. Och här delar»
sig Renan. Han har behov av att bedja till en himmelsk fader.
Han tror, att Gud är världsalltets själ. Han tror också, att Gud
är idealets själ, som utvecklar sig genom mänsklighetens
medvetande; de ädla skola »hjälpa Gud att existera». Han uttrycker
pikant tidens förhållande till denna idealets Gud på följande sätt:
» Gud är redan god, han är ännu ej allsmäktig, men han blir det
helt visst. Med den finaste ironi rör han djupsinnigt vid de olika
ståndpunkterna, vil aldrig säga nej, och vill aldrig säga ja till den
ena, så att han måste säga nej till den motsatta. Hans uppfattning
är på en gång estetisk och moralisk. Om den elegante, förföriske
antike författaren Petronius säger han: »Det skulle fattas något
i världsalltets fest, om världen blott var befolkad av fanatiska
bildstormare och dygdiga tölpar.» Konstnären i Renan har behov av
en droppe satanism. Ännu mer förvånar hans yttrande om de
kristna martyrerna: »Uslingar, som voro en skändlighet i alla
hyggliga människors ögon, blevo sanna helgon. Det skulle icke vara
lyckligt om sådana omkastningar förekommo ofta. Samhällets
välfärd kräver, att dess domar icke för ofta underkännas. Det är
som om Renan ville reservera religionen åt »de yppersta». › De
yppersta» skola bli traditionens källa. Den lilla skörd av förnuft,
högsinne, skönhetsverk och visdom, som varje planet under sitt
levnadslopp förmår insamla, är målet för denna planet, liksom
gummit för gummiträdet. Vi tro oss iakttaga ett litet överskott av
förnuft och godhet i varje tidsålder och härleda därav tron på
framåtskridandet. Men den slutliga skörden och dess õde äro
beroende av några få mån, genierna, de yppersta, de högre
människorna (les hommes supérieurs - Nietzsches senare så berömda
övermänniska är något helt annat). Sanningen skall icke fattas av
hela världen, de, som icke förstå den, skola böja sig för den. Men
det förtvivlade är att de yppersta ej passa till att härska. Makten
är brutal, den kräver en viss råhet av den som skall begagna den.
Tyranner äro råa, massan är rå, och det är antingen tyranner eller
massan, som härskar. Demokratien är civilisationens fara.
Om demokratien och dess förhållande till hans ideal har Renan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
