Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
variationer; vi få höra skvallret i Rom, vi få höra den gudsförgätne
mördaren och påven, som sitter till doms över dem alla. Men först
och främst träda två härliga människogestalter fram: de älskande
unga, Giuseppe Caponsacchi, prästen, och Pompilia, på samma gång
barn, kvinna och nu för fjorton dagar sedan mor.
De älska varandra vid första anblicken, och den första form,
under vilken deras kärlek framträder, är obegränsat förtroende.
De andra se deras kärlek och vilja draga ned dem i skändlighet
genom falska brev och mångfaldiga intriger. Men ren och segrande
går kärleken genom allt detta: det där har hon aldrig kunnat skriva!
det där brevet har aldrig varit i hans tankar, ännu mindre
har han nedskrivit det! Då de sedan fly tillsammans, tar deras
kärlek form av en överjordisk renhet, som betvingar den jordiska
lidelse, varifrån den stammar. Den är den levande självmotsägelsen:
emedan de älska varandra, få de icke tillhöra varandra. Men
kärleken tar olika former hos mannen och kvinnan. Han kämpar
hårdast; — världserfaren och själasörjare som han är, ser han
hennes kärlek och flyr för den; när hon vid en station sitter med
värdinnans barn på skötet, går han bort i trädgårdens avlägsnaste
gångar. Alltid bränna honom de milda orden, varmed hon vill
smyga sig in i hans förtrolighet:
―
»Har I en Moder? » » Hun døde ved min Fødsel.»
» En Søster?» » Nej. » Hvem var det, hvilken Kvinde,
som I var vant at være god ved saadan
og hjælpe, til jeg kaldte og I kom?»
Det holdt jeg ikke af.
-
Och åter svider det, varje gång han påminnes om att han
är präst:
» Men I er Præst og hvorfor læser I
da ikke Lektien nu? Læs Gabriels Sang
og læs den lille Bøn till Rafael,
der passer sig for os der er paa Rejse!»
Det led jeg heller ikke, men jeg læste.
Hos henne är allting omedvetet; hon har ropat på honom i sin
högsta nöd, hon har flytt från allt det förskräckliga för det barns
skull, som hon bar under sitt hjärta. Han är sänd till henne som
en ängel från himlen, han är en S:t Mikael, som skall försvara
henne mot draken. Moderskapet har inom henne blivit verklighet,
det är som en förberedelse till framtidens lycka, då hon har barnet
på skötet i trädgården. Och nu, då hon har fött sitt barn till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
