Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
på samma sätt smyger romantiken i Poes dikter och noveller sig
in i verkligheten, underminerar den helt nyktert och metodiskt och ur
alla dess ramnor gnistrar plötsligt det romantiska blåa ljuset fram.
Denne mans liv var själv ett äventyr. Det hände att han reste bort
och blev borta i åratal, ingen visste något om honom, och aldrig
berättade han ett ord därom, när han sedan plötsligt dök upp
igen. Han gifte sig med en lungsiktig kusin; de levde sorglösa
som två barn, och omsorgen för dem låg på hennes mors starka
skuldror. Motsatsen mellan Poes ställning gentemot världen och
förhållandena inom hemmet är nästan omöjligt att föreställa sig.
Han sliter ut sig från morgon till kväll, och hans arbeten ha god
åtgång bland allmänheten, tidskrifterna förtjäna mängder av guld, då
han skriver i dem. Abonnentantalet växer från 700 till 5,000, från 5,000
till det tiodubbla. Men hans levnadsvillkor bliva ej bättre för det,
ja det händer att han måste avstå från en bjudning, emedan han
ej har ordentliga kläder. Och om hans döende hustrus sjukrum
berättas: »Allting där inne var så prydligt, så absolut renligt, men
så knappt och torftigt. På sängen, som var stoppad med halm,
fanns, förutom lakanen, intet annat än en snöhvit filt. Det var
kallt ute, och den sjuka hade frosskakningar. Hon låg på
halmmadrassen, insvept i sin mans överrock och hade en katt i famnen.
Det underliga djuret såg ut att vara medvetet om den nytta det
gjorde; rocken och katten voro de enda medel som kunde hålla
den sjuka varm, når icke hennes man höll om hennes händer och
modern om hennes fötter. » År icke denna motsats rent irländskt
fantastisk? Och för att få gränserna mellan under och verklighet
att flyta över i varandra begagnar Poe det vanliga irländska medlet,
whisky. Hans hustru dör, och han vankar omkring slö och tungsint,
går de mest villsamma vägar, bestiger klippor under natten och
låter sina tankar och sinnen fyllas av månsken och kyrkogård,
benrangelsynernas fasa och tungsinnets vällust. Han flyttar från
plats till plats; reser slutligen med tåget, stiger ur i Baltimore, och
några timmar efter finner man honom medvetslös och döende på
gatan.
Det var ej svårt för en sådan natur att finna den litteraturens
vägvisare, som kunde visa honom både fram och åter förbi verklighetens
gränsstolpe: E. T. A. Hoffmanns fantastiska berättelser lästes då
över hela världen. Men för det första tog Poe verkligheten, medan
han levde i den, mycket grundligare än Hoffmann, och vände
aldrig tillbaka, när han hade lämnat den. Ingen spion kan
uttyda en oläslig chifferskrift med större omsorg och iver än Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
