Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
han de mäktiga diktsamlingarna »Les châtiments», »Les
contemplations och La légende des siècles. de två sista fortsatte han
efter 1870 och mellan dem den stora romancykeln » Les
Misérables» (1862) i 10 delar, och flera andra romaner, bland dem » Les
travailleurs de la mer» och »L’hommei qu rit». Det är först nu,
som Hugo visar sig i hela sin storhet som diktare.
Victor Hugo är först och främst lyriker. Att fängsla genom
stämningar är hans styrka. Han bryr sig icke om att finna
nyanserna, han drages
ej till de utpräglade
individuella känslorna.
Hugo år folkdiktare. Det
är de stora
allmänmänskliga känslorna,
som ha övertaget i hans
poesi. Men dem har
han tillägnat sig med
hela sin själs styrka, och
det år ur upplevade
intryck, som hans poesi
väller fram. Riktningen
i hans poesi går därför
ut på att i fantasin fatta
det upplevda i dess
djupaste och starkaste
betydelse, att däri se en
symbolisk världsbild.
Eller också växer en
värld ut ur en tanke;
Hugo tänker den ej blott,
han begynner att se den levande för sig. T. ex. denna enkla mening:
Allt i naturen strävar mot liv, därför är dödsstraffet något
naturvidrigt. Denna sentens får i Hugos dikt ett liv så rikt, att man
glömmer att det blott är en sentens.
—
—
Victor Hugo.
År 1830. Efter en litografi.
»
› Hver Bæk er blit til Marmor og Jorden til Granit,
Det er Vinter og vi fryser. Vil du hjælpe os lidt,
Du snille Træ, og gi os dig selv til Juleved?»
Og Træet svared hurtig og muntert: »Det skal ske!
Kom bare, gode Mand, tag din Økse og hug til!
Højt steg jeg op som Træ, jeg stiger højere som Ild.
Kom hid, Far og Mor, unge Mand, kom med din Brud,
Varm Hænderne ved Ilden, men Sjælene ved Gud.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
