Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
»
en gud, begynnelsen till allt. Och han säger: Själen! Själen
finns i trädet, som susar, i djuret, som vrålar. Själen utgår från
Kaos. Och människan kommer fram. Trädet är heligt, djuret ār
heligt, människan är helig. Vördnad för jordens innandōmen, o
gudar! Sångens makt stiger, Phoebus räcker satyren sin stora
lyra, och han sjunger om människan, detta sagolika, utkorade
väsen. Han sjunger om guldåldern, om fallet, om människans
olyckor och dess ondska, om kungarna, om gudarna, som plåga
människorna, om krig och mord. Kungarna kuva dem, olyckorna
jaga dem, gudarna förfölja dem, hoppet flyr ifrån dem. Men det
kommer en fruktansvärd och härlig stund, som skall förändra allt och
frälsa människorna! Redan nu ilar människan över havet på draken
av järn, av blixt, av ånga. Kanske får hon en dag vingar och
flyger upp till himlen. Allt skall försvinna. En skall finnas.
Människan skall aldrig få se honom; hon skall göra sig guda bilder,
hon skall få präster. Men denne Ende skall härska. Det som
kallas evigt är blott ett nu för honom. Satyren växer, blir hög som
ett berg, hans hår blir en skog, floder och sjöar porla nedför
hans sidor, han fyller hela rymden och ropar:
25. II.
―――
-
Plads for Verdenssjælen, at frit den kan straale,
En Konge, det er Krig, og en Gud er Nattens Sky,
Frihed, Livet, Troen maa for Dogmerne fly.
Aanden skal beherske, til Lyset alt jeg vier,
Kjærlighed skal samle de brudte Harmonier.
Himlens Blaa skal standse den Ulv, der gik paa Ran.
Jupiter på Knæ! Plads for Altet; jeg er Pan.
Man kan ej få en mera noggrann skildring av innehållet i
Victor Hugos poesi än han själv givit i denna dikt.
Vänder man sig ifrån denna lyriskt-episka diktning till Hugos
romaner, t. ex. »Les Misérables», möter man samma fenomen. Det
är icke människoskildring, det är sublim poesi. Den oändligt
milde, allt förlåtande gamle biskopen, och förbrytaren Jean Valjean,
som genom biskopens kärlek förvandlas till en ny människa och
blir de olyckligas räddare; den obeveklige polisen Javert, som
alltid ser på Jean Valjean med misstankens skarpa blick och icke
får ro förrän han har avslöjat hans gamla förbrytelse alla dessa
äro ej verkliga människor, de äro myter och poetiska symboler.
Kommer man däremot till mass-skildringar, finner man att
verkligheten i Hugos fantasi reser sig i all sin levande mångfald. Det
brusar av liv i skildringen av slaget vid Waterloo, och nattens
Översatt av Poul Levin.
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
