Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
fantiserar om den brud, han inte har, drömmer han om en ren
herdeidyll. Wilhelm von Humboldt önskade att höra en vers av
Homer på dödsbädden. Sully Prudhomme önskar att hans gamla
amma skall komma till honom, taga hans hand mellan sina händer
och sjunga gamla barnvisor för honom. Är det då underligt, att
denne man, på en gång filosof och barn, klagar över livets
motsatser? Det omedvetna livet är lyckligt, kroppar och läppar äro
lyckliga, ty de mötas i samklang; men själarna äro olyckliga, ty
de mötas aldrig. De äro odödliga, ja visst! Men hellre leva förenade
en dag och så gå under!
Han känner kärlekens
styrka. Och samtidigt bävar
han för att viga sina
efterkommande till livets olyckor.
Som Chr. Rimestad uttrycker
det i sin själfulla bok
» Fransk Poesi i det 19:de
Aarhundrede»: han trotsar
fortplantningen: » Förbliv
i möjlighetens rike utan
namn, min högt älskade
son, som aldrig skall födas.
Där är du bättre bevarad
än de döda; din borg är
mera otillgänglig. Du skall
då aldrig komma ut ur den
skuggan, där jag har sovit.»
Liksom Tolstoy vill han
öva avhållsamhet, som
Tolstoy känner han sinnlighetens och begärets makt. Men det är
den skillnaden, att Tolstoy först och främst vill bevara livets renhet.
Sully Prudhomme vill befria dem han kan från plågan att existera.
Men i denna räddningskamp mot livet finnes intet trots;
betecknande nog säger han att han vill tvinga sitt blinda begär, »icke
med dygd, ack nej! men med medlidande». Blott medlidande
förmår att göra honom så stark, att han övervinner sig själv och
försakar för en annans skull. Lyckan är försakelse, offer.
Baudelaire är den tredje mästaren i gruppen och
liksom de två andra djupt pessimistisk i sin
lifsåskådning och en fullkomlig konstnär, hans vers
är utan vank och lyte, hans stil och uttryck äga en blixtsnabb
Sully Prudhomme.
Efter fotografi.
Charles Baudelaire
1821-1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
