Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
bild, så att hans liv må förtäras och bådas själar bli förtappade.
Man känner här hela trolldomens makt stiga från vers till vers,
rytmens musikaliska intensitet är betagande, och det växlande
omkvädet ledsagar berättelsen » som en hel körsång av fasa och
jämmer» (A. Hansen). Mellan dessa två motsatser svänger hos
Rossetti uppfattningen av kärlekens väsen: den är än Beatrice, än
Circe, den längtansvita himmelska liljan eller alrunans livssugande
trolldomsört. Detsamma möter oss i hans tavlor. De veta att
berätta för oss därom, dessa slanka kvinnogestalter med den vita
svanhalsen, med den doftande hårmassan, den brännande,
glänsande blicken, de bleka, tunna kinderna, det smärtsamt-sinnliga
framskjutna hakpartiet och det lidande draget omkring de svällande
purpurläpparna, de långa, vita, fuktiga händerna, vars magiska
beröring man tycker sig känna.
Rossettis diktning väckte naturligtvis först motstånd, men
verkade på allmänheten som ett rus, som nådde sin höjdpunkt med
den omåttliga framgång som kom hans diktsamling från 1870 till
del. Orsaken därtill var dock ej litterär. Utgivandet av dessa
dikter hade sin historia, som lockade genom sin hemliga fasa. De
voro skrivna om hans modell och hustru, den bildsköna Elisabeth
Siddal. Efter två års äktenskap dog hon, och Rossetti gav henne
det guldkantade häftet med i kistan. I sju långa år låg det där,
då låt han gräva upp kistan, tog ut häftet och utgav dikterna.
Ut ur denna krets har också Englands störste lyriker gått
fram, Algernon Charles Swinburne.
Algernon Charles
Han var skald utan att ha skrivit en rad redan
Swinburne den tid han som 15-16-årig gosse susade åstad på
1837-1909.
sin pony eller i kraftiga simtag brottades med
Atalanta 1865, drama;
Poems and Ballads 1866; havets böljor. Han kunde plötsligt läsa upp stycken
Songs before Sunrise av okända verser, och då man frågade honom
1871; Trilogi: Chastelard
1865, Bothwell 1874, vem som diktat dem, stannade han och
skrat-Mary Stuart 1881.
tade. Hans tankar voro med i världshändelserna ;
när han hörde om Mazzini och om de andra italienska frihetshjältarnas
olyckor brann det i hans blod. Längtan efter att bli en frihetens
martyr rasade i honom, han kunde hoppa upp ur flodbadet, sträcka
ut armarna och lidelsefullt ropa ut sin önskan att hans kropp
måtte få känna de österrikiska kulorna och icke vika undan.
Försmådd kärlek, kränkt självkänsla kom stormen att riktigt bryta lös
inom honom.
Låt oss gå bort, min sång, hon ej oss hör!
Låt oss gå bort, min sång, du henne stör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
