Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Thi Sandheden bliver
vinkende hel;
i sin Kærlighed giver
den Mennesket Del,
Mennesket, Frugt af mit Livsblod og modnende Frø af min Sjæl.
Översättning av Adolf Hansen.
Denna dikt är blomman av Swinburnes poesi. Hans tro och
hans trots bo i den, hans kärlek till livet och hans tillit till
månniskoanden. Häri mötas han och Shelley, men under det att den
revolutionäre romantikern såg världens ljusa själ som den bundne
Prometheus, vars bojor måste lõsas, och vilken skall störta
tyrannerna, såg utvecklingslärans lyriker världssjälen som den eviga
modern, livsträdet, för vilken gudarnas herravälde blott är en
människodröm, som utvecklingen medfört, ett herravälde, som redan
år brutet av frihetsanden i samma stund som människan fattar sin
egen andes makt och sitt samband med naturen.
**
Nära Swinburne till hela sin själsriktning står den honom
jämnårige mästaren inom Italiens lyrik, Giosuè Carducci.
Giosuè Carducci
1836-1906.
Odi Barbari.
Liksom Swinburne är han kärlekens och
sinneslustans lovsångare. Liksom Swinburne hänföres
han av forntidens skönhetsdyrkan och livsglädje Inno a Satana 1865,
och är en fiende till kristendomen, först och främst
till den katolska kyrkan med dess samvetstvång och dess
munklivsideal. Denna sin opposition gav han uttryck i sin berömda »Inno
a Satana» (Hymn till Satan, 1865). Det som han älskar och dyrkar
kalla de rättrogna katolikerna Satan; de som se idealet i köttets
späkning, se Satan i skönheten, kärleken, välmågan, lyckan; de
som vilja tvinga människornas själar in under kyrkans ok, se
Satan i tankens flykt och i vetenskapens forskning. »Satan, bor
inom den panna, varpå står skrivet: »Jag böjer mig icke.» Det är
denne Satan, som han lovprisar, frihetens och glädjens ande.
Namnet skämmer ju ingen, och man kan betrakta det som en
historisk paradox, når han kallar den ande, som bodde i Savonarolas
mäktiga predikan och Luthers kamp mot munkväsendet, för Satan.
Men då man i denna hymn läser en strof som följande: » För dig
glödande danser och sånger, för dig ungmörnas rena kärlek
blir dock ställningen alltför konstlad, detta blir ju en söndags-Satan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
