Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Det äldre problemdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
men när det inte är sant, är det inte heller farligt,» lydde
ministerns svar.
Emellertid var hos Hugo den Marie, som älskade Didier, en
helt annan än Marion Delorme och huvudeffekten låg i deras
identifikation; men hos Dumas rådde intet tvivel om
»Kameliadamens» identitet; ända in i de scener, där Marguerite visar sin
gryende kärlek till Armand, se vi henne utpressa pengar av greven.
Den älskande kvinnan måste alltifrån första ögonblicket betala
kurtisanens skuld. Hennes första svar på Armands förklaring är
ett nej, kärlekslyckan är ej för henne, hon tvivlar på sig själv, hon
skall icke kunna göra honom lycklig. Icke nog med detta. Dumas
ser spōrsmålet också från den sociala sidan. Hennes rykte blir en
fläck på Armands familj, ett hinder för hans systers äktenskap –
detta är karaktäristiskt franskt; i Frankrike existerar familjen, men
icke äktenskapet. Därför måste följden bli skilsmässa under sken
av att hon är en annans älskarinna, och hat och förakt får hon
utstå och till sist uppträder den obarmhärtiga lungsoten åtföljd av
teatralisk försoning och död. Lidelsernas konflikt håller här på
att övergå till att bli en samhällskonflikt. Den nya tidsandan
spåras häri, även om motivet är än så romantiskt.
Den nya tiden var icke romantisk och sentimental. Det såg
ut att vara slut med poesin och diktarna blevo nu politiker. Och
då poesi och människoskildring vaknade upp igen på 1850-talet,
ville man ej längre skildra människans känslor, utan hennes
ställning i samhället. Samhället hade blivit ett motiv för författarnas
psykologiska studium. Den moraliska människan är skildrad,»
skrev Dumas, »det återstår att skildra den sociala.»
Från 1830 till 1850 hade det franska samhället blivit ett nytt;
den moderna storindustrien höll sitt intåg. Under Ludvig Filips
lugna paraplyregemente» hade Frankrike fått ett stort järnvägsnät
och därmed följde den ena fabriksanläggningen på den andra.
Och hade man under den borgerlige Ludvig Filip lärt sig förtjäna
pengar, lärde man sig under Napoleon III:s talmiglänsande
kejsardöme att begagna dem, först och främst att missbruka dem. Där
utvecklades lyx och raffinemang, då romantiken, börsjobberiet
och militarismen möttes. Kvinnoskönhet betydde inflytande en
äventyrlig spansk skönhet hade ju blivit kejsarinna. Borgerlig
moral och borgerlig hederlighet stod ej i kurs längre; svindel,
snobberi och last räckte varandra handen under ett regn av guld.
Beryktade damer byggde palats och blevo offentligt beskyddade av
de högsta ståndspersoner. Då måste man ha känt, att det franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
