Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Det äldre problemdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
sitt förakt för kvinnan. Bourget har i sin avhandling om Dumas
framhävt, att dennes syn på kvinnan förklaras av hans härkomst
på faderns sida från en lägre ras; det flöt negerblod i hans ådror.
Kvinnan kallar han det verk, som Gud lämnat ofullbordat och
som skall fullbordas av mannen. Hennes själ är ett käril, som
skall fyllas av mannen; hennes kropp är till för att bära, dana och
nära med sitt blod och sin mjölk det barn, som mannen »ej har
tid att själv frambringa». » Kvinnan skall vara mannen
underdånig. Mannen är Guds redskap, kvinnan mannens.» För kvinnan
som självständigt väsen hyser Dumas den mest avgjorda ringaktning.
Han kan prisa henne som plikttrogen hustru och mor. Han kan
försvara henne, då hon behöver beskydd; han kan visa överseende
mot den kvinna, som hängivit sig av kärlek, och han kan fordra
aktning för den ogifta modern, då hon helt år mor.
Han är
upprörd över att samhällets orättvisa låter mannen, som ofta är den
mest skyldige, gå fri, medan kvinnan, som är den minst skyldiga,
förlorar all aktning, så att hon blott har valet mellan floden och
trottoaren». Och barnet, som är absolut oskyldigt, har genom sin
oäkta födelse i samhällets ögon fått en fläck detta visste Dumas
själv av bitter erfarenhet. Men därför har också i hans ögon den
far, som ej visar sitt barn någon omsorg, mist all fadersrätt. I
sitt drama »Le Fils naturel» (1858) driver Dumas detta påstående
till sin spets. Där spörjer sonen, vad som väl kan hindra honom.
från att fordra räkenskap av fadern för den skam han låtit komma
över hans mor. Då modern rusar fram, svarar sonen med en äkta
kallblodig Dumas-vändning: »Var lugn, vi öva oss i logik, min far
och jag..
»
Men så har också Dumas tagit skadan igen genom att med
hämnd och lidelse förfölja och blottställa den kvinna, som vill
behärska och förstöra männen. Han har tecknat henne med växande
bitterhet: Suzanne d’Ange är äventyrerskan, alltid resolut, säker
och klar mitt i alla sina tusen lögner, fängslande i sin själfullhet
och sin slagfärdighet, energisk och trogen i sitt mål: att vinna åt
sig en ställning i världen. Albertine de la Borde i » Le Père prodigue»
är en lågt stående varelse, den ekonomiska kurtisanen». Hon har
sin räkenskapsbok i ordning, på inkomstsidan står: »fått av herr
N. 1,000 francs», på utgiftssidan »grönsaker 2 sous».
I slutet av 1860-talet och isynnerhet efter fosterlandets olycka
åren 1870-71 blir Dumas’ hat mot detta slag av kvinnor en vild
lidelse, och under trycket av denna lidelse förändras hans
skådespel. Dumas’ dramer hade varit konversationsstycken, komedien
-
―――――――
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
