Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Det äldre problemdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
humbug, och Dumas hänger sig åt den bittra njutningen att avslöja
denna humbug i all dess omklighet. Vad medföra älskare och
älskarinna till sin förbjudna förbindelse? Hon medför ett störtat
ideal, ringa värdighet, slapp moral, en fantasi, upphetsad av dålig
läsning, frivola samtal och dåligt exempel; dessutom sinnlig
nyfikenhet, som kallar sig känsla; törst efter den spänning, som ligger
i faran att balansera på avgrundens rand, och i den list och lögn,
som omständigheterna kräva. Han för med sig sin skräddare och
sin häst, sin halsduk efter sista modet, kastar kring sig blickar
som vore han en landsortstenor, mekaniska handtryckningar, utslitna
fraser, tomma försäkringar, sitt dagdriveri och sin sparsamhet (ty
Clorinde och Pamela låna blott mot pant) och till sist sin s. k.
ăra, det vill säga, om det blir en explosion, att endera vackert
hålla till godo med en örfil eller också döda den man han bestulit,
eller än värre, bli tvungen att leva med den vanärade kvinnan i
en koja, där det icke längre finns något hjärta. Icke en atom av
aktning, icke ett milligram av kärlek, icke den svagaste skugga av
värdighet.»
Dumas hudflänger med vild lidelse denna falska kärlek både
hos män och kvinnor. Hur gemen visar sig ej denne Cygneroi i
» La Visite de Noces» (1871). Han är nygift och avlägger visit med
sin unga hustru hos Lydia, som han förut älskat. Hon vill få
honom avlägsnad till vad pris som helst, hon låter sin vän
Lebonnard inpränta hos honom, att hon har haft tre älskare före honom.
Onödigt! Han har sagt farväl till alla kärlekshistorier och gått in
i äktenskapets lugna hamn. Ja, mer än onödigt! Han tror på de
tre uppdiktade älskarna och dessa göra henne pikant. Nu tjusar
hon honom, nu vill han fly med henne. Ty i det att han föraktar
henne och tror henne vara en fördärvad kvinna, känner han en
oemotståndlig retelse och spänning, hennes väsen har för honom
fått en pikant anstrykning. Men då de tre älskarna befunnits vara
uppdiktade, är hon honom fullständigt lik giltig igen. Samma
drag möter oss i flera av Dumas’ verk: när det är fara för att
hustrun får en älskare, blir hon plötsligt intressant för den gemena
äkta mannen. Han upptäcker då, att hon äger en lidelse, som det
kan vara spännande att väcka och bli föremål för. Detta är ej
kärlek, det är kamp mellan honom och henne om vem som skall
förnedra, förstöra, ruinera den andra. Det slutar» säger
Lebonnard » med hat på kvinnans sida och med förakt på mannens.
Hvad tjänar det då till?»
Men framför allt har Dumas här visat sin bitterhet mot och
27. II.
-
——-
-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
