Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den moderna romanens banbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Madame Bovarys realistiske författare ut en roman från det gamla
Kartago, Salammbô» (1862). Efter denna kom en skildring av
pariserliv under Ludvig Filip: »L’Éducation sentimentale» (1869),
därpå » La Tentation de Saint Antoine» (1874). Och mellan varje
boks utgivande lågo 6-7 år.
Flaubert var en experimentator; han ville aldrig utnyttja det
vunna landet, utan ständigt bryta nytt. Liksom den förste store
renässanskonstnären, Leonardo da Vinci, trivdes han först riktigt,
då han förenade konsten med vetenskapen och sökte nå utom de
gränser man utstakat åt konsten. Han såg, att det var omöjligt
förena dem, men just det omöjliga lockade honom. Han har
skildrat detta ständiga »förgäves!» i en av den helige Antonii syner
i öknen. Där ligger den evigt orörliga sfinxen med sin stela
gåtfulla blick det är vetenskapen med dess eviga hvarför?» Omkring
den kretsar den fantastiska chimäran, den fnyser ut eld, de tunga
vingarna slå och draksvansen vrider och slingrar sig. Sfinxen
ropar till den: »O, fantasi, lyft mig på dina vingar ut ur min
tråkiga enformighet. » Chimäran svarar: »Du Okända! Jag är
förälskad i dina ögon, som en brunstig hyena kretsar jag omkring
dig. Omfamna mig, befrukta mig!» Sfinxen reser sig. Men
chimäran flyr, gripen av skräck för att bli krossad under dess stentyngd.
»Omöjligt!» suckar sfinxen och sjunker ned i den djupa sanden. —
Detta är Gustave Flauberts eget tragiska öde som författare. »Det
» att se denna
en sorglig syn» säger Zola om honom
mäktiga begåvning förvandlas till sten liksom nymferna i antikens
myter. Långsamt, från fötterna till midjan, från midjan till
huvudet förvandlades Flaubert till en marmorpelare.» Hans första
verk » Madame Bovary» är och förblir hans mästerverk.
var
-
――――――
»
Denna roman är en ny utgångspunkt inom litteraturhistorien.
Det är den rena och nyktra realismen, som nu för sin talan.
Flaubert är försvunnen», och människorna och deras omgivning
stå för våra ögon; vi tycka att de verkligen existera. Ja, vi se
den lilla staden Yonville med de uppträdande personernas ögon
och vi få besked om förhållandena genom deras samtal. Hela
staden presenterar sig för oss genast, då madame Emma och hennes.
man, doktor Bovary, stiga ut ur omnibusen »Svalan», fastän de
blott mottagas av apotekare Homais och ett advokatbiträde.
Läkarpraktiken är inte så dålig här, säger den alltid sakkunnige Homais,
»ty våra vägar tillåta begagnandet av karriol, och i allmänhet
betalar man ganska bra, eftersom jordbrukarna äro välbärgade.
Vi ha i medicinskt avseende frånsett de vanliga fallen av enterit,
-
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
