Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den moderna romanens banbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
uppåt eller mot fjärran, men som varken vet vad den menar, ej
heller varthän eller vad den vill. Kort och gott: den romantik,
som Flaubert hatar, landsvägsromantiken i hela sin innehållslöshet.
Hennes första olycka är hennes giftermål med den hederliga nollan
doktor Bovary. Redan under smekmånaden visar det sig, huru
olika de äro. Han »idisslar sin lycka», och hon tycker att, för att
riktigt ha njutit av sin nygifta tillvaro, borde hon ha varit på
bröllopsresa, färdats utmed bergsluttningarna i postvagn med blåa
sidengardiner, från villans terrass ha inandats doften av
citronlunderna vid den soliga golfen, eller ha bott i en skotsk »cottage»
med en äkta man iklädd svart sammetsdräkt, spetsig hatt och
kragstövlar. En bal hos markisen i grannskapet gör henne alldeles
vriden; hon har i tolv timmar levat i den fina världen, hur skall
hon kunna återvända till vardagslivet? Det hjälper inte att de
flytta till Yonville; hon är redo till vilka äventyr som helst.
Visserligen kan det ej bli något äventyr med den blonde Léon, de äro
för svärmiskt sentimentala båda två. Men han efterträdes av
Rodolphe, som är förfaren i dessa ting. Han för henne omkring
på kreatursutställningen och mitt under presidentens högtidstal
börjar han behändigt med att tala om att han måste undvika
henne, om sitt dåliga rykte, om förtvivlans förströelser, om livets
elände och de stora själarnas lidanden, om kärleken som en
uppenbarelse, sänd från himlen, om ödet, som skapat två älskande för
varandra, och om världen, som förgäves har skilt dem åt o. s. v.,
hela litanian igenom, och därefter håller han sig hemma i sex
veckor för att verkan skall bli desto större. Naturligtvis återstår
blott sedan för honom att plocka den mogna frukten. Hon
överväldigas, berusas, och då hon kommer hem på kvällen, utbrister
hon hänförd: »Jag har en älskare!» »Det var - säger Flaubert-
»som om hon som kvinna vunnit en ny mogenhet»; nu kan hon ju
tävla med alla sina romanhjä!tinnor. Hela kärlekshistorien går
efter romanföreskrift med nattliga kärleksmöten och brev gömda
under stenar, hon ger honom gåvor: sidenhalsduk och ridspō med
karneolknapp, signetring med inskriften: »Kärlek i hjärtat»
(naturligtvis på italienska: Amor nel cor). Men då hon också vill fly
med honom, säger han stopp. Han går naturligtvis först in därpå,
men sänder sedan brev med det vanliga: hellre sluta nu, medan
kärleken blomstrar och glöder, än o. s. v. Hon svimmar, blir sjuk,
är nära döden, tillfrisknar, blir litet religiös, njuter av sina lidanden
i en ljuv melankoli, reser til Rouen med sin man för att se
en opera, förälskar sig i tenoren och har genast glömt honom, då
- -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
