Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra boken: Naturalismen
- Den moderna romanens banbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
till de ideal mänskligheten har skapat och tillika Flauberts väldiga
livsbehov, hans behov av att i botten känna alla vetenskaper,
genomtränga varje livsområde och varje person han skildrar, ty för
Flauberts konst är intet ämne för stort eller för fjärran liggande.
Och båda sidorna av sitt väsen har han hår tecknat mot en
bakgrund, som blott begränsas av de två sista gränsstolparna:
oändligheten och öknen.
*
Turgenjevs konst har vuxit fram ur den andliga väckelse, som
Ryssland genomgick under den epok, ryssarna själva kalla ›40-talet »
och som sträcker sig in på 1850-talet. Det var den eviga kampen
mellan de ungas frihetsrörelse och självhärskarmaktens
administration. Det unga Ryssland sympatiserade med alla revolutionära
strömningar, och det officiella Ryssland hjälpte till att kväva dem
runt omkring i Europa. På bilden framställande » Frihetens
undergång» (sid. 432) är det den ryska tvåhövdade örnen, som svävar
över frihetens svepning. Men denna kamp fick sin särskilda prägel,
emedan den var en kamp mellan ryska förhållanden och västerns
idéer, och dessa senare kunde man ej undgå. Till och med
reaktionära fransmän funno Ryssland barbariskt; det hade en barbarisk
kyrka och ej den allena saliggörande romersk-katolska. Och en
ryss, Tschaadajev, som kom under romersk-katolskt inflytande, sade
år 1836 sitt fädernesland denna osminkade sanning: »Ryssland är
landet utan sammanhang, ofruktbarhetens land, och har alltid
stått utanför. Hos oss finns ingen inre utveckling; de nya idéerna
utplåna de gamla och växa ej fram ur dem, de falla ned Gud vet
varifrån. Vi stå ensamma i världen, ha ej skänkt världen något
och ej lärt något av världen. Vi ha ej bidragit till människosjälens
framåtskridande, och allt det vi hämtat från detta framåtskridande
ha vi lemlästat. Ingen nyttig tanke har grott i vårt fosterlands
ofruktbara jord, ingen stor sanning har vuxit fram bland oss.»
Detta var ord och inga visor.
Detta problem förblev ständigt levande. Unga mãn drogo till
Göttingen och Berlin, lärde av Hegel, av den hegelska vänstern»,
och senare av de materialistiska filosoferna Moleschott och Büchner.
De unga vände åter till sitt land, voro oförsiktiga, väckte misshag
och sändes till Sibirien. De sökte sig ett ämbete, talade i tid och
otid om sina idéer, men resultatet blev alltid lika med noll. Vad
kunde detta stora Ryssland, denna omöjliga, tröga koloss, där intet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 8 19:30:05 2025
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eurolihi/2/0463.html
