Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den moderna romanens banbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
han hennes råd. Därför blev det Ryssland, som han skildrade,
först och främst Ryssland före 1862, de överflödiga› människornas
land.
Han kände denna värld från ovan till nedan; själv adelsman,
hade han levat samman med bönderna i skog och mark. Hans
första samling skizzer, »En jägares anteckningar» (1847–51), har
blivit världsberömd. Hatet till livegenskapen besjälar denna bok,
men den är allt annat än en agitationsskrift. Turgenjev ägde en
aristokratisk konstnärs ängslan för att tendensen någonsin skulle
bli synlig. Och han ville först och främst skildra människorna
sådana de voro. Han döljer ej de livegna böndernas ljusa sidor:
de kunna vara muntra, uthålliga och raska; vansköta de sin jord,
kunna de ha desto större tur med sina bikupor och vara händiga
i att förfärdiga småsaker. Men de komma aldrig ur sin fattigdom,
sitt kryperi och sina eländiga bastskor. Självägarebonden däremot
är trång; han är sträng som härskare i sin familj, han hyser en
ständig misstro till allt nytt, och när en godsägare vill införa nya
reformer är han isynnerhet misstrogen, därest han ej tydligt förstår
vad vederbörande skall förtjäna därpå. De »ädlare avsikterna› äro
honom fullständigt främmande, och dock känner man, att det är
ett gott gry i denne bonde.
Människokännaren var hos Turgenjev agitatorn överlägsen, och
framför allt märker man här konstnären. Vi få i dessa skizzer ej
blott en trogen skildring av Rysslands människotyper och deras
tankegång, Turgenjev har förstått att i munnen hos var och en av
de uppträdande lägga just det rätta ordet, förstått att framhäva
hos honom det lilla drag den åtbörd, som gör att vi plötsligt se
hela gestalten för oss. Läs t. ex. det lilla mästerverket »
Biäschinängen». Turgenjev går vilse och kommer till en eld, där några
vallpojkar hålla vakt. Glänsande har han här förstått att få fram
hela situationen, elden med potatisgrytan, nattens stillhet runt
omkring med de ljud, som göra det hela mera ljudlöst: älvbruset,
då och då ett hundskall och en hästs gnäggande. Stillheten gör
alla underverk levande i deras fantasi: de begynna att viska om
gamla sägner. Om Domovoi (tomten), som driver sitt spel, om
Russalkan (lundens och flodens nymf), som lockar och gråter. De
leva sig allt mer och mer in i sagovärlden, de höra det, som de
tala om; endast potatisarna återkalla dem till verkligheten. Med
fin psykologisk blick tecknar Turgenjev i dessa fyra fem pojkar lika
många olika människotyper, med deras olika förhållanden till
vidskepelsens sagovärld. Där finns den burgne mannens son, jäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
